STEVE HARLEY & COCKNEY REBEL – THE BEST YEARS OF OUR LIVES – 1975
Här har vi en skiva som fångar den surrealistiska stämningen från 1975. Det här är Steve Harleys galna och vilda värld. Ändå är det en tämligen välanpassad platta...för att vara Cockney Rebel.
Låtarna är nämligen inte för långa, de håller sig inom de rätta gränserna utan att sticka iväg i allt för märkliga vindlingar.
Texterna – som nästan uteslutande handlar om ”parties, madness and murder” – är inte för avancerade eller kryptiska.
Här finns till och med en hitlåt, Make Me Smile, som har både lite Beatles och en hel del glamrock över sig.
På det hela en ganska trevlig skiva för att vara Steve Harley. Bara lite lagom galen om man jämför med skivan innan, The Psychomodo, eller den efter Timeless Flight.
Nåja, jag lyssnar precis lika gärna på den här skivan som på The Psychomodo, även om Harley bytte ut hela Cockney Rebel till den här plattan (som jag inte tycker är nån fördel).
Men jag spelar hellre den här än Timeless Flight, som har en tendens att bli lite för mycket av det goda.
Panorama är sån där låt som kan ta dig med direkt till 1975. I felt 45 and I was barely alive. I saw a human tribe and I was terrified...hmm, det blev visst rätt kryptiskt ändå...
Mr Raffles är också en sån där låt som kan få tidsmaskinen i skallen att snurra. Och Make Me Smile, så klart. Det vete tusan om inte det var hela 1975 års bästa hitlistelåt.
Nr: 841/2222
Här har vi en skiva som fångar den surrealistiska stämningen från 1975. Det här är Steve Harleys galna och vilda värld. Ändå är det en tämligen välanpassad platta...för att vara Cockney Rebel.
Låtarna är nämligen inte för långa, de håller sig inom de rätta gränserna utan att sticka iväg i allt för märkliga vindlingar.
Texterna – som nästan uteslutande handlar om ”parties, madness and murder” – är inte för avancerade eller kryptiska.
Här finns till och med en hitlåt, Make Me Smile, som har både lite Beatles och en hel del glamrock över sig.
På det hela en ganska trevlig skiva för att vara Steve Harley. Bara lite lagom galen om man jämför med skivan innan, The Psychomodo, eller den efter Timeless Flight.
Nåja, jag lyssnar precis lika gärna på den här skivan som på The Psychomodo, även om Harley bytte ut hela Cockney Rebel till den här plattan (som jag inte tycker är nån fördel).
Men jag spelar hellre den här än Timeless Flight, som har en tendens att bli lite för mycket av det goda.
Panorama är sån där låt som kan ta dig med direkt till 1975. I felt 45 and I was barely alive. I saw a human tribe and I was terrified...hmm, det blev visst rätt kryptiskt ändå...
Mr Raffles är också en sån där låt som kan få tidsmaskinen i skallen att snurra. Och Make Me Smile, så klart. Det vete tusan om inte det var hela 1975 års bästa hitlistelåt.
Nr: 841/2222
Jag har aldrig hört hela den platta du skriver om. Men jag håller med om att "Make me smile" är en lysande poplåt. Den skulle tveklöst platsa på en topplista över 70-talets bästa poplåtar.
SvaraRaderaAlla de tidiga Steve Harleyplattorna är bra! Men def inte lika mycket hitlistepop som Make Me Smile.
SvaraRadera