Gamla hårdrocksklassiker – Del 8
Då är det dags att avsluta helgens tema. Och jag tänker göra det på bästa tänkbara sätt...
RAINBOW – RITCHIE BLACKMORE´S RAINBOW - 1975
Om jag skulle tvingas välja en enda hårdrockskiva skulle det bli den här - Rainbows debutplatta från 1975.
Här sjunger Dio skiten ur precis allt. Jag gillar Dios sabbath-period, 80-82, Men jag har aldrig hört honom bättre än här. Men det är inte därför.
Ritchie Blackmore är ovanligt grym på sin gitarr. Lyssna på bara på skivans sista spår, yardbirdscovern Still I´m Sad. Men det är inte därför heller.
Det är låtarna! De borde vara klassiker allihop. Man on the Silver Mountain, Catch the Rainbow, The Temple of the King och Sixteenth Century Greensleeves. Ritchie och Dio satte det verkligen. Och det på första försöket.
Jag har insett att Dio gillade att göra såna här saker, låtar om kungar, drakar och vackra prinsessor i nöd. Och det fick han väl utlopp för den här gången.
Sen satt det nog kvar lite av Deep Purple, även om Blackmore förmodligen aldrig skulle erkänna det. Åtminstone påminner i alla fall riffen i Man on the Silver Mountain lite om Smoke On the Water. Det står jag för.
Vad som också är slående är den påfallande enkla produktionen. Det verkar inte som Rainbow har gjort ett enda pålägg i mixningen. Men varför skulle det vara nödvändigt. Med sådana låtar!
Nr: 329/2222
Då är det dags att avsluta helgens tema. Och jag tänker göra det på bästa tänkbara sätt...
RAINBOW – RITCHIE BLACKMORE´S RAINBOW - 1975
Om jag skulle tvingas välja en enda hårdrockskiva skulle det bli den här - Rainbows debutplatta från 1975.
Ritchie Blackmore är ovanligt grym på sin gitarr. Lyssna på bara på skivans sista spår, yardbirdscovern Still I´m Sad. Men det är inte därför heller.
Jag har insett att Dio gillade att göra såna här saker, låtar om kungar, drakar och vackra prinsessor i nöd. Och det fick han väl utlopp för den här gången.
Sen satt det nog kvar lite av Deep Purple, även om Blackmore förmodligen aldrig skulle erkänna det. Åtminstone påminner i alla fall riffen i Man on the Silver Mountain lite om Smoke On the Water. Det står jag för.
Vad som också är slående är den påfallande enkla produktionen. Det verkar inte som Rainbow har gjort ett enda pålägg i mixningen. Men varför skulle det vara nödvändigt. Med sådana låtar!
Nr: 329/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar