Dansk dynamit – Del 6
Shu Bi Dua gick av någon anledning aldrig hem i Sverige. Men i Danmark var de superstjärnor. Den här skivan var det dock en och annan svensk som gillade.
SHU BI DUA - 78´EREN - 1978
78´eren - Det var med den skivan jag försökte introducera Shu Bi Dua för mina kompisar i slutet av 70-talet. Det var så klart lönlöst. Gasolin och Gnags gick väl an. Men att komma dragandes med ett tredje danskt rockband blev för mycket. De bara suckade och svor.
Jag som trodde det skulle funka, 78´eren är ganska rockig för att vara Shu Bi Dua. Men jag fick spela den för mig själv hemma i källaren.
Jag tycker fortfarande att de missade något. 78 ´eren från...eh, 1978, är ett av Shu Bi Duas bästa album, om jag får bestämma...
Inledningen med Colour på tossen gillar jag fortfarande. Det är nog en av de tuffaste låtar de här danskarna någonsin gjorde. Danmark - som jag nånstans hörde någon föreslå till ny dansk nationalsång - är en snygg liten popballad i bästa danska folkmusiktradition. Den är bra.
Det är Drömmeland och Den röde tråd också förresten. Äh, hela 78´eren är en bra dansk rockplatta.
Shu Bi Dua sjunger förresten alla låtar på danska. Och fan vet om inte danska passar bättre att sjunga rocklåtar på än svenska...fan vet...
Gitarristen Claus Asmussen, som var med på den här plattan och flera därtill, är förresten son till den berömde danske (jazz)violinisten Svend Asmussen.
Men att komma med såna fakta på 70-talet gjorde inte saken bättre. Det blev bara värre...
Nr: 98/2222
Shu Bi Dua gick av någon anledning aldrig hem i Sverige. Men i Danmark var de superstjärnor. Den här skivan var det dock en och annan svensk som gillade.
SHU BI DUA - 78´EREN - 1978
78´eren - Det var med den skivan jag försökte introducera Shu Bi Dua för mina kompisar i slutet av 70-talet. Det var så klart lönlöst. Gasolin och Gnags gick väl an. Men att komma dragandes med ett tredje danskt rockband blev för mycket. De bara suckade och svor.
Jag som trodde det skulle funka, 78´eren är ganska rockig för att vara Shu Bi Dua. Men jag fick spela den för mig själv hemma i källaren.
Jag tycker fortfarande att de missade något. 78 ´eren från...eh, 1978, är ett av Shu Bi Duas bästa album, om jag får bestämma...
Inledningen med Colour på tossen gillar jag fortfarande. Det är nog en av de tuffaste låtar de här danskarna någonsin gjorde. Danmark - som jag nånstans hörde någon föreslå till ny dansk nationalsång - är en snygg liten popballad i bästa danska folkmusiktradition. Den är bra.
Det är Drömmeland och Den röde tråd också förresten. Äh, hela 78´eren är en bra dansk rockplatta.
Shu Bi Dua sjunger förresten alla låtar på danska. Och fan vet om inte danska passar bättre att sjunga rocklåtar på än svenska...fan vet...
Gitarristen Claus Asmussen, som var med på den här plattan och flera därtill, är förresten son till den berömde danske (jazz)violinisten Svend Asmussen.
Men att komma med såna fakta på 70-talet gjorde inte saken bättre. Det blev bara värre...
Nr: 98/2222
När jag läste rubriken trodde jag att du skulle skriva om en riktig 78-varvare, alltså en s.k. stenkaka. Eftersom du inte gjorde det får jag skriva ett par rader om den enda danska stenkaka jag har i min (visserligen ganska begränsade) 78-varvarsamling.
SvaraRaderaSkivan i fråga heter "Det kolde hjerte" (i svensk översättning: "Det kalla hjärtat") och är en danskspråkig version av Hank Williams countryklassiker "Cold, cold heart". Denna udda Hank Williams-tolkning framförs av Gylling Hansens Orkester och en anonym och ganska slätstruken smörsångare svarar för de vokala insatserna. Skivan är troligen från mitten av 50-talet.
Det är knappast den bästa skivan i min stenkakssamling, men det är åtminstone en äkta dansk 78-varvare!
Jag har bara en stenkaka, en med Tommy Steele.
SvaraRadera