MANFRED MANN´S EARTH BAND – SOLAR FIRE - 1973
Hardcore-samlare av Manfred Mann´s Earth Band hävdar med bestämdhet att Solar Fire från 1973 MÅSTE man ha på Islands-etiketten. Senare utgivningar på Bronze Records rynkas det gärna lite på näsan åt.
Men skit i finlirarna. Hittar du den här plattan med Bronze gula märke är det bara att slå till. Detta är en riktigt bra skiva med Earth Band.
Inte deras skummaste, mest introverta eller mest pompösa. Men det är förmodligen gruppens allra tyngsta och rockigaste. Den här skivan kan man ha mycket roligt ihop med. Ännu mer om man har sällskap av ett par kalla pilsner...
De flesta skulle väl påstå att den stora låten på skivan är Father Of Day Father Of Night.
Earth Bands obligatoriska dylan-cover som de helt i sin egen tradition skruvar upp, vrider runt och drar ut i nästan tio minuter.
Det blir faktiskt rätt fräckt den här gången också, och jag inte så lite imponerad av vad Manfred Mann kunde hitta på med Dylans grejer.
Men Solar Fire har fler saker man kan kasta sina lystna blickar på. Jag plockar bara några ur högen. In The Beginning Darkness till exempel, som är nästan lika läcker som Dylanbidraget. Eller instrumentala Pluto The Dog kanske, sista spåret på a-sidan.
Ska man vara riktigt ärlig är inte b-sidan lika bra som den första, men varför inte välja ut titelspåret själv, det är skumma grejer. Och rätt tungt.
Nej för tusan. Manfred Mann´s Earth Band gjorde bra skivor i början av 70-talet. Men de fick inget större erkännande för det. Inte nu för tiden heller.
Jag känner folk som hellre spelar Supertramps sena 70-talare än den här plattan. Visst är det konstigt?
Nr: 525/2222
Hardcore-samlare av Manfred Mann´s Earth Band hävdar med bestämdhet att Solar Fire från 1973 MÅSTE man ha på Islands-etiketten. Senare utgivningar på Bronze Records rynkas det gärna lite på näsan åt.
Inte deras skummaste, mest introverta eller mest pompösa. Men det är förmodligen gruppens allra tyngsta och rockigaste. Den här skivan kan man ha mycket roligt ihop med. Ännu mer om man har sällskap av ett par kalla pilsner...
Earth Bands obligatoriska dylan-cover som de helt i sin egen tradition skruvar upp, vrider runt och drar ut i nästan tio minuter.
Det blir faktiskt rätt fräckt den här gången också, och jag inte så lite imponerad av vad Manfred Mann kunde hitta på med Dylans grejer.
Men Solar Fire har fler saker man kan kasta sina lystna blickar på. Jag plockar bara några ur högen. In The Beginning Darkness till exempel, som är nästan lika läcker som Dylanbidraget. Eller instrumentala Pluto The Dog kanske, sista spåret på a-sidan.
Nej för tusan. Manfred Mann´s Earth Band gjorde bra skivor i början av 70-talet. Men de fick inget större erkännande för det. Inte nu för tiden heller.
Jag känner folk som hellre spelar Supertramps sena 70-talare än den här plattan. Visst är det konstigt?
Nr: 525/2222
Med all respekt för Manfred och hans muntra musikanter måste jag ändå ställa följande fråga: Hur många "hardcore-samlare av Manfred Mann's Earth Band" finns det egentligen? Jag har i min bekantskapskrets ett flertal hängivna skivsamlare, och jag har besökt en hel del skivmässor och begagnat-butiker i mitt liv. Jag har mött folk som samlat på vinyl med så pass udda artister som Barbi Benton och Mungo Jerry. Men jag tror aldrig jag mött någon "hardcore-samlare" av just Manfred & hans Jordorkester. Existerar dessa män (för jag förutsätter att det är mäm)? Och är de i så fall tillräckligt många för att det i denna exklusiva krets ska kunna uppstå en vedertagen uppfattning om att man "måste" ha vissa Manfred-vax i Islands utgåvor?
SvaraRaderaHe, he, jag förstår att du tydligen inte gillar Earth Band.
SvaraRaderaJag har egentligen inget emot Manfred & co. Manfred Mann gjorde enligt min åsikt en del småtrevlig 60-talspop. Hans produktion från 70-talet och framåt har jag ingen koll på och kan därför inte uttala mig. Jag tyckte bara det lät kul att en i mitt tycke ganska anonym artist som hade sin storhetstid för c:a 40 år sedan skulle ha "hardcore-fans" som bråkar om vilka pressningar av skivorna man bör ha. Artister som Springsteen, Rolling Stones,U2 eller Michael Jackson har förstås den typen av extremt hängiva fans. Likaså har det genom rockhistorien funnits kultband som haft oerhört fantiska beundrare (allt från Grateful Dead till Joy Division till Nirvana eller Metallica). Men Manfred Mann's Earth Band???
SvaraRaderaFörstår vad du menar, men det finns ju samlare av allt möjligt. Och jag har faktiskt hört folk diskutera just de här pressningarna (på fullt allvar). Det var därför texten blev som den blev...
SvaraRaderaSjälv lägger jag ingen större vikt vid vilken pressning eller vilken skivetikett det är. Men jag har upptäckt att tex skivor med Blodwyn Pig (ett lysande brittiskt band förresten) betingar ett betydligt högre pris i en engelsk förstapress än tex en amerikansk andrautgåva (eller vad det kallas).
Det finns massor av såna exempel.
Men jag gillade ditt ironiska inlägg, absolut.