UFO – WALK ON WATER - 1995
Den beryktade liveplattan Strangers In The Night blev Michael Schenkers sista med UFO. 1979 hoppade han av, mitt under en turné.
Ryktet påstår att han tröttnat på bandets eviga festande. Han stack hem till Tyskland i stället.
Där nånstans slutade jag lyssna på UFO.
Men det blev så klart en comeback. De gör ju så de gamla stjärnorna när alla projekt gått åt helvete, eller när de känner sig sysslolösa och har tröttnat på att köra sönder gräsmattan med crossmotorcyklar, parkera bilar i swimmingpooler, spränga skithusstolar eller måla väggarna i lägenheten svart...Alltså helt vanliga fritidssysselsättningar för folk med för mycket pengar och för lite att göra...
1995 var året och skivan de spelade in fick heta Walk On Water. Jag har den på cd, att köpa sådana var ju inne i några år, och jag gjorde det också. Dock enbart för att det inte gick att köpa nya album på vinyl.
Men att Walk On Water skulle vara bra, eller ens det minst lilla intressant är en överdrift. Jag tycker Mogg, Way och Schenker kunde låtit bli, så hade man sluppit eländet...
UFO skulle kunna höra till de band som ”uppfann” NBWOHM, New British Wave Of Heavy Metal. Det vet jag inte.
Men med Walk On Water uppfann de en helt ny genre, tråk-metal.
För jävlar vad trist den här skivan är.
Eller så här: UFO låter exakt som de gjorde nästan 20 år tidigare. Skillnaden är att de den här gången inte har några bra låtar. Och att de låter uttråkade redan i introt till första låten.
Det enda ”skojiga” med skivan är väl att de gör nya versioner av sina gamla hits Doctor Doctor och Lights Out. Dessvärre blir 90-talsproducerad hårdrock från 70-talet inte ett dugg bättre. Tvärtom.
Nr: 228/CD
Den beryktade liveplattan Strangers In The Night blev Michael Schenkers sista med UFO. 1979 hoppade han av, mitt under en turné.
Ryktet påstår att han tröttnat på bandets eviga festande. Han stack hem till Tyskland i stället.
Där nånstans slutade jag lyssna på UFO.
Men det blev så klart en comeback. De gör ju så de gamla stjärnorna när alla projekt gått åt helvete, eller när de känner sig sysslolösa och har tröttnat på att köra sönder gräsmattan med crossmotorcyklar, parkera bilar i swimmingpooler, spränga skithusstolar eller måla väggarna i lägenheten svart...Alltså helt vanliga fritidssysselsättningar för folk med för mycket pengar och för lite att göra...
1995 var året och skivan de spelade in fick heta Walk On Water. Jag har den på cd, att köpa sådana var ju inne i några år, och jag gjorde det också. Dock enbart för att det inte gick att köpa nya album på vinyl.
Men att Walk On Water skulle vara bra, eller ens det minst lilla intressant är en överdrift. Jag tycker Mogg, Way och Schenker kunde låtit bli, så hade man sluppit eländet...
UFO skulle kunna höra till de band som ”uppfann” NBWOHM, New British Wave Of Heavy Metal. Det vet jag inte.
Men med Walk On Water uppfann de en helt ny genre, tråk-metal.
För jävlar vad trist den här skivan är.
Eller så här: UFO låter exakt som de gjorde nästan 20 år tidigare. Skillnaden är att de den här gången inte har några bra låtar. Och att de låter uttråkade redan i introt till första låten.
Det enda ”skojiga” med skivan är väl att de gör nya versioner av sina gamla hits Doctor Doctor och Lights Out. Dessvärre blir 90-talsproducerad hårdrock från 70-talet inte ett dugg bättre. Tvärtom.
Nr: 228/CD
Enligt min mening är det enda roliga med metal just artisternas otroligt smaklösa och kostsamma excesser i omoget beteende. Av detta skäl är amerikanska Manowar mitt absoluta favorit-heavy metal-band någonsin, trots att jag nog bara hört en enda låt med dem.
SvaraRaderaTill att börja med har vi en grupp vuxna män (ja, fysiskt och åldersmässigt vuxna åtminstone) som klär ut sig i Conan Barbaren-dräkter och tror att de är "krigare" i något slags medeltida sagovärld. Dessa män ger ut sin musik under devisen "Death to false metal, into glory ride" och anser att de representerar "sann heavy metal". De går t.o.m. så långt att de blir våldsamma mot journalister som skrivit negativt om dem eller på annat sätt representerar "false metal".
Och som krona på verket gör dårfinkarna följande(jag trodde detta var ett skämt, men händelsen presenterades på fullt allvar i MTV:s hårdrocksprogram "Headbangers' Ball" nån gång i början av 90-talet):
De hyr någon jättestor arena nånstans i USA, riggar upp sin antagligen gigantiska ljudanläggning och genomför en spelning utan publik. Till detta evenemang anlitar de personal från något universitet eller teknisk högskola som ska mäta ljudstyrkan när de spelar. Syftet? Jo, att Manowar ska få "vetenskapliga bevis" på att de är det band som spelat högst i världen...
Hörde jag någon säga "vuxna män som aldrig blivit mentalt äldre än 13 och har alldeles för mycket pengar"?
Tack för ett alldeles lysande inlägg!
SvaraRadera