BAD COMPANY – BAD COMPANY - 1974
Det går att säga många elakheter om Bad Company.
De var ju inte så där enormt spännande.
Och deras låtar ganska alldagliga.
Sanningen är att Bad Company lät som de flesta andra på den tiden.
Trots att Paul Rodgers hade en pipa utöver det vanliga.
Och att gitarristen Mick Ralphs lirat med Mott the Hoople (vilket kanske inte är nån större merit...).
Bad Company - en kombination av Mott och Free...Hmm, ja, ja...
Men undantag finns alltid.
Den första skivan med Bad Company, som kom 1974, var faktiskt rätt vass. När den var ny kändes det här bandet som en rätt intressant grej. Låtarna på skivan var bra.
Ready For Love, Movin´ On och Can´t Get Enough fick snurra på skivtallriken rätt ofta om jag inte minns fel. Inte var de som Led Zeppelin eller Deep Purple. Men helt okej ändå.
Ganska enkelt och rakt. Bluesbaserad hederlig 70-talsrock utan allt för mycket extra. Lite tråkigt alltså...men kompetent.
Men det är kanske som folk säger. Att den här plattan influerade massor av senare hårdrockband...till att göra bättre grejer. Så den är kanske ”viktig” ändå.
Snällare än så kan jag inte bli när det gäller Bad Company.
Nr: 38/2222
Det går att säga många elakheter om Bad Company.
De var ju inte så där enormt spännande.
Och deras låtar ganska alldagliga.
Trots att Paul Rodgers hade en pipa utöver det vanliga.
Och att gitarristen Mick Ralphs lirat med Mott the Hoople (vilket kanske inte är nån större merit...).
Bad Company - en kombination av Mott och Free...Hmm, ja, ja...
Men undantag finns alltid.
Den första skivan med Bad Company, som kom 1974, var faktiskt rätt vass. När den var ny kändes det här bandet som en rätt intressant grej. Låtarna på skivan var bra.
Ready For Love, Movin´ On och Can´t Get Enough fick snurra på skivtallriken rätt ofta om jag inte minns fel. Inte var de som Led Zeppelin eller Deep Purple. Men helt okej ändå.
Ganska enkelt och rakt. Bluesbaserad hederlig 70-talsrock utan allt för mycket extra. Lite tråkigt alltså...men kompetent.
Snällare än så kan jag inte bli när det gäller Bad Company.
Nr: 38/2222
Jag är ju ingen större vän av tung 70-talsrock, och renodlad hårdrock/metal har jag aldrig gillat överhuvudtaget. Ändå tycker jag att en kombination av Frees bluesrock och Mott The Hooples glamrock låter helt okej i teorin. Nästan som nåt jag skulle kunna gilla, åtminstone i mindre doser. Jag har aldrig lyssnat på Bad Co., men jag kanske ska ge dem en chans.
SvaraRaderaGör gärna det, men det är nog den här plattan som gäller. De blev inte bättre med åren...
SvaraRaderaJag tycker att uppföljaren "Straight shooter" är minst lika bra, men i princip håller jag med Olle - Bad Company var aldrig särskilt intressanta. Bästa låten på denna, och kanske deras bästa låt över huvud taget, tycker jag är "Rock steady". Där får de till en attack som är sorgligt frånvarande i nästan allt annat de gjort.
SvaraRaderaDär har du ju så klart en poäng. Jag tänkte faktiskt inte på den skivan alls, gjorde mig av med den för flera år sedan.
SvaraRaderaJättebra plattor, dom 4 första !!
SvaraRaderaPelle