Attityd, svett och hästpiss

Gamla hårdrocksklassiker - Del 1
Det är lika bra att slå till så hårt det går direkt. Jag skiter i att det "bara" är en cd.

AEROSMITH – ROCKS - 1976

Detta är den skiva Motley Crue, Poison och alla andra pudelrockband från 80-talet borde ställa på ett altare och tillbe. Varje dag under resten av sina liv! (vilket troligen är precis vad de gör...)

Rocks! Jäpp, det är exakt vad det handlar om. Bluesrock. Punk. Metal. Funk. Rocks är allt det där. Och det låter som Steven Tyler är på väg att spy upp lungorna redan i Back In The Saddle, första låten.

Har nån förresten tänkt på att Back In The Saddle inte har ett enda vettigt gitarriff?
Men det har ingen som helst betydelse. Det handlar bara om attityd, puls, svett, blod, tårar och helt säkert sperma (kanske hästpiss också, för nånstans i bakgrunden gnäggar en hingst).

Därmed vill jag ha sagt att jag tycker Aerosmiths album Rocks är brutalt. Står man ut med dessa skamlösa stoneskopior är detta skivan att äga.

Det märkliga är att Rocks inte ens borde kunna kallas ”bra”. Det är ju bara halvtaskig bluesrock, nästan pinsamma hårdrockballader och skramligt ljud.
Och subjektivt sett från mitt hörn är den inte alls lika bra som sin föregångare Toys In The Attic.

Men Rocks handlar om något annat. Lyssna på Back In The Saddle, Rats In The Cellar och Nobody´s Fault, så förstår du...och fattar varför Motley Crue borde ligga på knä framför altaret...

Nr: 77/cd