Den här helgen tänkte jag vi skulle ta oss tillbaka till 70-talet när hårdrocken var ung. Under de kommande två dagarna ska jag släpa fram en rad gamla hårdrocksklassiker i ljuset, vare sig det behövs eller inte.
Skivor som då var ohyggliga, men nu för tiden förmodligen ses som ganska pittoreska inslag i rockmusikens allt grumligare flora och fauna.
Det blir en tillbakablick med storheter som Aerosmith, Led Zeppelin, Nazareth och flera till. En tidig 80-talare lyckades smita med i urvalet, men sånt får man leva med...
Se det absolut inte som nån slags bästalista över den tidens tuffaste hårdrockband. Det är helt enkelt en bunt LP-skivor jag råkat snubbla över den senaste tiden.
Attityd, svett och hästpiss (Aerosmith - Rocks)
Alla tonårsgrabbars dröm (Status Quo - Hello)
Snyggt förpackat av Thin Lizzy (Thin Lizzy - Black Rose)
Close Enough är klass (Nazareth - Close Enough For Rock´n´ Roll)
Ett monster i stål (Judas Priest - British Steel)
Led Zep-tåget rullade igen (Led Zeppelin - Physical Graffiti)
Min UFO-favorit (UFO - Lights Out)
Mitt första hårdrocksval (Rainbow - Ritchie Blackmore´s Rainbow)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar