Gamla hårdrocksklassiker – Del 4
Var Nazareth som bäst 1976? Jag tror det!
NAZARETH – CLOSE ENOUGH FOR ROCK´N´ROLL - 1976
Jovisst tyckte man Close Enough For Rock´n´ Roll var ett ohyggligt bra Nazareth-album när det kom 1976. Jag säger bara, åtta minuter långa Telegram!
Men det är nästan märkligt att det tog mej 35 år att inse hur bra Nazareth egentligen var. Det var Close Enough som fick mig att fatta det.
För det här är ingen vanlig hårdrockplatta, har jag förstått nu.
Jag skulle kunna hävda, vilket i och för sig är ett lite väl slitet uttryck, att plattan är Nazareths egen Sgt Pepper.
Eller för att vända på det men hålla det hela inom hårdrockens gränser - Nazareths egen Houses of the Holy (Led Zeppelins märkliga och experimentella platta från 1972, där Plant och grabbarna försöker vidga vyerna och gå utanför blues- och folkrock, vilket inte blev så där bra egentligen, Led Zep-fansen får säga vad de vill...).
Men till skillnad från Plant och Page fixar Nazareth det där med att gå utanför ramarna. Close Enough är beviset. Det är ett experiment som lyckas.
Lyssna till exempel på Telegram, den har allt från tunga fräcka hårdrocksriff till snygga stämningsfyllda passager och småfräcka popslingor. Det är klass!
Vancouver Shakedown är en sån där låt som borde få ALLA gamla naz-fans att gå ner på knä och börja tillbe Charlton som sin egen gud. Klass igen!
Och spänn sedan öronen när Born Under The Wrong Sign spelas. För vänta nu...är det inte funk Nazareth lirar här? Modigt!
Och så måste jag bara nämna reggaeexperimentet Carry Out Feelings och countryinspirerade instrumentala Vicki.
Nazareth behärskade mer än bara tre ackords hårdrock. Close Enough är beviset!
Nr: 1999/2222
Var Nazareth som bäst 1976? Jag tror det!
NAZARETH – CLOSE ENOUGH FOR ROCK´N´ROLL - 1976
Jovisst tyckte man Close Enough For Rock´n´ Roll var ett ohyggligt bra Nazareth-album när det kom 1976. Jag säger bara, åtta minuter långa Telegram!
Men det är nästan märkligt att det tog mej 35 år att inse hur bra Nazareth egentligen var. Det var Close Enough som fick mig att fatta det.
För det här är ingen vanlig hårdrockplatta, har jag förstått nu.
Jag skulle kunna hävda, vilket i och för sig är ett lite väl slitet uttryck, att plattan är Nazareths egen Sgt Pepper.
Eller för att vända på det men hålla det hela inom hårdrockens gränser - Nazareths egen Houses of the Holy (Led Zeppelins märkliga och experimentella platta från 1972, där Plant och grabbarna försöker vidga vyerna och gå utanför blues- och folkrock, vilket inte blev så där bra egentligen, Led Zep-fansen får säga vad de vill...).
Men till skillnad från Plant och Page fixar Nazareth det där med att gå utanför ramarna. Close Enough är beviset. Det är ett experiment som lyckas.
Lyssna till exempel på Telegram, den har allt från tunga fräcka hårdrocksriff till snygga stämningsfyllda passager och småfräcka popslingor. Det är klass!
Vancouver Shakedown är en sån där låt som borde få ALLA gamla naz-fans att gå ner på knä och börja tillbe Charlton som sin egen gud. Klass igen!
Och spänn sedan öronen när Born Under The Wrong Sign spelas. För vänta nu...är det inte funk Nazareth lirar här? Modigt!
Och så måste jag bara nämna reggaeexperimentet Carry Out Feelings och countryinspirerade instrumentala Vicki.
Nazareth behärskade mer än bara tre ackords hårdrock. Close Enough är beviset!
Nr: 1999/2222
Ingen skivsamling kan anses vara seriös utan denna platta
SvaraRaderaSå sant!
SvaraRaderaJag rättar in mig i ledet och håller med, men det är som med dig Olle, det tog ett antal år (läs decennier) innan jag också tog den till mig på riktigt även om Telegram satt direkt.
SvaraRaderaSå dem live på Scandinavium vid denna tiden då de öppnade med Telegram, Mäktigt.