BOB DYLAN – THE FREEWHEELIN´ BOB DYLAN - 1963
Jaha, det var alltså här det började. 1963 med The Freewheelin´ Bob Dylan. Hans första ”riktiga” skiva*. Betydelsen av låtar som Blowin´ in The Wind, A Hard Rain´s A-Gonna Fall, Don´t Think Twice It´s Alright och Dylans kanske hårdaste protestsång någonsin – Masters Of War – har studerats både på universitet och högskolor över hela världen. Det finns till och med professorer i ämnet Bob Dylan.
Däremot diskuteras mera sällan om Bob Dylan – där han går gatan fram i snöblasket tillsammans med sin dåvarande flickvän - glömt att dra upp hela gylfen, om han gjort det medvetet eller om byxorna helt enkelt hade så taskig passform på hans magra kropp att det bara ser ut så...
Nåja, det överlåter jag till de sanna dylankännarna att avgöra. För egen del tycker jag detta är ett lysande album.
Inte minst för Masters Of War och A Hard Rain´s A-Gonna Fall, som nog får betraktas som skivans mest vågade och banbrytande. De textrader Dylan spottar ur sig där får allt annat att låta meningslöst.
Dessutom bara akustisk gitarr och munspel, kom ihåg det!
Det är tretton låtar på skivan, som sammanlagt är över 50 minuter lång. Det var väldigt mycket 1963, då de flesta brukade nöja sig med ungefär 15 minuter på varje LP-sida. Bob hade mycket att säga redan då...
Det här med melodier var dock inte hans stora styrka. Men undantag för för Don´t Think Twice, It´s Alright. Men den lär å andra sidan vara en rip-off på nån gammal folkmusikballad...
Nr: 2042/2222
* Debutskivan spelade han in 1962, men där tog han bara med två egna låtar, resten var covers. Det är därför jag skriver så. På Freewheelin´finns det bara nån enstaka som inte är hans egen.
Jaha, det var alltså här det började. 1963 med The Freewheelin´ Bob Dylan. Hans första ”riktiga” skiva*. Betydelsen av låtar som Blowin´ in The Wind, A Hard Rain´s A-Gonna Fall, Don´t Think Twice It´s Alright och Dylans kanske hårdaste protestsång någonsin – Masters Of War – har studerats både på universitet och högskolor över hela världen. Det finns till och med professorer i ämnet Bob Dylan.
Däremot diskuteras mera sällan om Bob Dylan – där han går gatan fram i snöblasket tillsammans med sin dåvarande flickvän - glömt att dra upp hela gylfen, om han gjort det medvetet eller om byxorna helt enkelt hade så taskig passform på hans magra kropp att det bara ser ut så...
Nåja, det överlåter jag till de sanna dylankännarna att avgöra. För egen del tycker jag detta är ett lysande album.
Inte minst för Masters Of War och A Hard Rain´s A-Gonna Fall, som nog får betraktas som skivans mest vågade och banbrytande. De textrader Dylan spottar ur sig där får allt annat att låta meningslöst.
Dessutom bara akustisk gitarr och munspel, kom ihåg det!
Det är tretton låtar på skivan, som sammanlagt är över 50 minuter lång. Det var väldigt mycket 1963, då de flesta brukade nöja sig med ungefär 15 minuter på varje LP-sida. Bob hade mycket att säga redan då...
Det här med melodier var dock inte hans stora styrka. Men undantag för för Don´t Think Twice, It´s Alright. Men den lär å andra sidan vara en rip-off på nån gammal folkmusikballad...
Nr: 2042/2222
* Debutskivan spelade han in 1962, men där tog han bara med två egna låtar, resten var covers. Det är därför jag skriver så. På Freewheelin´finns det bara nån enstaka som inte är hans egen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar