CROWDED HOUSE – TEMPLE OF LOW MEN - 1988
När folk försöker få mig att förklara vad det är jag ser med australiensisk rockmusik, som jag nästan utan undantag hyllar i den här bloggen, brukar jag plocka fram nån tidig Midnight Oil eller nån av Paul Kellys första.
Men nästa gång ska jag spela den här skivan, Crowded House album Temple Of Low Men.
En lysande popskiva! Och då är den ändå från 1988, som enligt min tideräkning är alldeles för sent.
Jag kan dessutom direkt säga att den inte har det allra minsta med Peter Garrett eller Paul Kelly att göra. Det är nästan så man skulle kunna hävda att den är raka motsatsen.
Här handlar det om snygg välproducerad pop, med massor av synthar, sånt som jag brukar avsky.
Men inte i det här fallet.
Det är kanske inte en platta som sätter sig direkt. Här finns ingen jättehit, som på Crowded House debutskiva nåt år innan (Dont Dream It´s Over, 1986). Men i gengäld är varenda låt bra.
Neil Finn och brorsan Tim nöjer sig nämligen inte bara med att lira pop utan ger sig tveklöst också på jazz. Sister Madly är en sån där låt som bara hänger sig kvar. Det är låtsnickeri i den högre skolan.
Okej, på sina ställen låter det så klart väldigt mycket 80-tal om Temple Of Low Men. Men när det är Crowded House som gör det, så gör det ingenting...
Det här är dessutom en sån där underskattad skiva som med lite tur går att hitta för en tia i reabackarna. Skulle du få syn på den är det bara att slå till.
Nr: 2024/2222
När folk försöker få mig att förklara vad det är jag ser med australiensisk rockmusik, som jag nästan utan undantag hyllar i den här bloggen, brukar jag plocka fram nån tidig Midnight Oil eller nån av Paul Kellys första.
Men nästa gång ska jag spela den här skivan, Crowded House album Temple Of Low Men.
En lysande popskiva! Och då är den ändå från 1988, som enligt min tideräkning är alldeles för sent.
Här handlar det om snygg välproducerad pop, med massor av synthar, sånt som jag brukar avsky.
Men inte i det här fallet.
Neil Finn och brorsan Tim nöjer sig nämligen inte bara med att lira pop utan ger sig tveklöst också på jazz. Sister Madly är en sån där låt som bara hänger sig kvar. Det är låtsnickeri i den högre skolan.
Okej, på sina ställen låter det så klart väldigt mycket 80-tal om Temple Of Low Men. Men när det är Crowded House som gör det, så gör det ingenting...
Det här är dessutom en sån där underskattad skiva som med lite tur går att hitta för en tia i reabackarna. Skulle du få syn på den är det bara att slå till.
Nr: 2024/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar