J J CALE - NATURALLY - 1971
I mitten av 90-talet var jag med och arrangerade en utomhuskonsert med lokala jönköpingsband. Ett av de unga banden - minns inte vilket - avslutade sin spelning med Knockin´ On Heaven´s Door och annonserade den med att ”Nu ska vi avsluta med en gammal Guns N´Roses-låt”, varvid kollegan vid min sida börjar kvida och stönar ”Nämen för helvete, det är ju Clapton”...varvid undertecknad också började stöna...
Fast å andra sidan hade de ju rätt båda två. Både Axl Rose och Clapton har ju bevisligen gjort Dylans låt. Vad man kan konstatera är väl att perspektivet förskjuts med åldern.
En omvänd förskjutning av det perspektivet fick jag då jag under en nattmangling spelade J J Cales album Naturally från 1971 om och om igen. Hans första platta. Man spelar den gärna flera gånger i rad.
Vänta nu! After Midnight, är inte det Clapton?
Och Call Me The Breeze! Hur fan kunde han planka Lynyrd Skynyrd?
Jag hade alltså inte koll på att det var J J Cales låtar...
...så där fick jag...
Men till mitt försvar hävdar jag att det inte tog mer än ett par minuter innan jag insåg mitt tankefel.
Hur som helst är Naturally en alldeles lysande bluesplatta med J J Cale. Skönt avslappnad och tillbakalutad där Cale mycket värdigt knäpper, smeker, trollar fram sina toner och melodier.
Jag vill nog påstå att här inte finns ett enda svagt spår. Magnolia är en given favorit, liksom Call Me The Breeze, som Lynyrd Skynyrd visserligen gjorde en jävligt skön rocker av, men som med detta perspektiv dock mer bör liknas vid en slakt. För att inte tala om After Midnight, den där Clapton-låten ni vet...
Nr: 2018/2222
I mitten av 90-talet var jag med och arrangerade en utomhuskonsert med lokala jönköpingsband. Ett av de unga banden - minns inte vilket - avslutade sin spelning med Knockin´ On Heaven´s Door och annonserade den med att ”Nu ska vi avsluta med en gammal Guns N´Roses-låt”, varvid kollegan vid min sida börjar kvida och stönar ”Nämen för helvete, det är ju Clapton”...varvid undertecknad också började stöna...
Fast å andra sidan hade de ju rätt båda två. Både Axl Rose och Clapton har ju bevisligen gjort Dylans låt. Vad man kan konstatera är väl att perspektivet förskjuts med åldern.
Vänta nu! After Midnight, är inte det Clapton?
Och Call Me The Breeze! Hur fan kunde han planka Lynyrd Skynyrd?
Jag hade alltså inte koll på att det var J J Cales låtar...
...så där fick jag...
Men till mitt försvar hävdar jag att det inte tog mer än ett par minuter innan jag insåg mitt tankefel.
Hur som helst är Naturally en alldeles lysande bluesplatta med J J Cale. Skönt avslappnad och tillbakalutad där Cale mycket värdigt knäpper, smeker, trollar fram sina toner och melodier. Jag vill nog påstå att här inte finns ett enda svagt spår. Magnolia är en given favorit, liksom Call Me The Breeze, som Lynyrd Skynyrd visserligen gjorde en jävligt skön rocker av, men som med detta perspektiv dock mer bör liknas vid en slakt. För att inte tala om After Midnight, den där Clapton-låten ni vet...
Jodå, J J Cale gör sin låt väldigt mycket bättre.
Nr: 2018/2222
Vad beträffar Cales "After midnight" kan jag berätta att jag upptäckte den låten genom en version med garagerockgänget Peter Zaremba's Love Delegation (ett sidoprojekt för Zaremba som i huvudsak varit känd som medlem i The Fleshtones). Visste du förresten att även Cornelis Vreeswijk gjorde "After midnight", men då med egen svensk text?
SvaraRaderaOj, kul! Nu blir det till att leta i Cornelis-facket.
SvaraRaderaJag blandar alltid ihop J J Cale med den Cale som var med i Velvet Underground.
SvaraRaderaNej, nej, nej, det får du inte göra. Cale (JJ) är nåt helt annat!
SvaraRadera