Allmans comebackalbum – Del 5
Hmm, nja...men viss rätt går det väl att kalla den här skivan för en comeback...av Dickey Betts som soloartist. Den får åka med av bara farten...
DICKEY BETTS & GREAT SOUTHERN - 1977
Om du inte fått nog av Allman Brothers, men har alla deras skivor, kan du alltid leta reda på något med Dickey Betts.
Allmans gitarrist har genom åren nämligen gjort ett antal soloplattor. Inte särskilt många. Men de som finns är bra.
LP:n med Dickey Betts & Great Southern dök upp samma sommar som en konsert från tyska programmet Rockpalast visades i svensk tv med denne gitarrhjälte. Efter det var det aldrig något snack för min del.
Dickey Betts gitarrspel har förföljt mig sedan dess. Jag köpte skivan för dyra pengar samma vecka.
Senare dök den upp som cut-out till mindre än halva priset...men det var så dags då...
Betts LP från 1977 är hans andra soloalbum, men den första med bandet Great Southern. En synnerligen välgjord skiva med flera såna där låtar som får det att gå rysningar längs ryggraden...
...och får svagsinta att mumla ohörbara ramsor, de mest hårdkokta att rulla med ögonen och icke-troende att falla på knä. Rena väckelsemötet alltså.
Och då syftar jag främst på inledningen med Out To Get Me och Run Gypsy Run...
Okej, möjligtvis kan man tycka att det är lite för välgjort...men i stället hävdar jag att produktionen är riktigt snygg.
När du kommit över det, lyssna då också på låtar som Sweet Virginia (nej, inte den, en egen), California Blues och drömska Bougainvillea. Bra grejer det också.
Den där konserten från Rockpalast lär nu för tiden finnas utgiven på cd. Tror jag ska försöka få tag på den också.
Nr: 104/2222
Hmm, nja...men viss rätt går det väl att kalla den här skivan för en comeback...av Dickey Betts som soloartist. Den får åka med av bara farten...
DICKEY BETTS & GREAT SOUTHERN - 1977
Om du inte fått nog av Allman Brothers, men har alla deras skivor, kan du alltid leta reda på något med Dickey Betts.
Allmans gitarrist har genom åren nämligen gjort ett antal soloplattor. Inte särskilt många. Men de som finns är bra.
Dickey Betts gitarrspel har förföljt mig sedan dess. Jag köpte skivan för dyra pengar samma vecka.
Senare dök den upp som cut-out till mindre än halva priset...men det var så dags då...
Betts LP från 1977 är hans andra soloalbum, men den första med bandet Great Southern. En synnerligen välgjord skiva med flera såna där låtar som får det att gå rysningar längs ryggraden...
...och får svagsinta att mumla ohörbara ramsor, de mest hårdkokta att rulla med ögonen och icke-troende att falla på knä. Rena väckelsemötet alltså.
Okej, möjligtvis kan man tycka att det är lite för välgjort...men i stället hävdar jag att produktionen är riktigt snygg.
När du kommit över det, lyssna då också på låtar som Sweet Virginia (nej, inte den, en egen), California Blues och drömska Bougainvillea. Bra grejer det också.
Den där konserten från Rockpalast lär nu för tiden finnas utgiven på cd. Tror jag ska försöka få tag på den också.
Nr: 104/2222
Jag får erkänna att jag aldrig fördjupat mig i varken Allam Brothers eller s.k. sydstatsrock överhuvudtaget. Jag hade nån soloplatta med Dickey Betts i mp3-format, men tyckte det var olidligt tråkigt gitarr-onanerande. Har för mig att det var en relativt modern (typ 90-tal) live-inspelning.
SvaraRaderaÅ andra sidan hyllar Hank Williams III Hr. Betts i en låt. Om jag minns rätt sjunger han nåt i stil med "wish I could play the guitar like Dickey Betts". Och får man den typen av hyllningar av Hank III kan man ju inte vara helt dålig...
Hank verkar vara en trevlig kille
SvaraRadera