Yes! No! Yes!

YES – GOING FOR THE ONE - 1977

Jag måste nog bestämma mig nu vad det gäller Yes album Going For The One.
Å ena sidan tycker jag att Jon Andersons röst kan vara jävligt påfrestande. Och det är nog fler än jag som ratat Yes på grund av hans irriterande falsettröst.

Men å andra sidan är Going For The One en ruggigt bra platta. Det där är visserligen inget som uppenbarar sig direkt. Den tar lite tid på sig...

15 minuter långa Awaken (okej, jag vet, det finns de som avskyr den...till och med gamla yesfans) är en av de där låtarna jag trillat dit på. Dels för de läckra melodislingorna.

Men också för att Rick Wakeman ta mej faen lirar kyrkorgel. Och för att Steve Howes gitarrspel är något alldeles extra just här. Det var väl nånstans här jag insåg hans storhet.

Sen kan jag inte låta bli att gilla titelspåret Going For The One heller, och Parallels, där Wakeman luftar kyrkorgeln igen.

1977 stod kanske inte Yes så där väldigt högt upp på listan över de mest populära banden. Då var det definitivt inte inne att lira progressiv rock. Men det här är en bra platta, trots Jon Andersons röst...
Nu har jag bestämt mej!

Nr: 1627/2222