Allmans comebackalbum – Del 3
I början av 80-talet knakade det i fogarna...igen...och Allman Brothers splittrades. Men efter hela nio år bestämde sig Allman Brothers för att visa var skåpet skulle stå och gjorde då comeback för tredje gången... Greg Allman och Dickey Betts samlade ihop sig, letade reda på några gamla glömda inspelningar, skrev lite nytt och gav ut Seven Turns.
ALLMAN BROTHERS BAND – SEVEN TURNS - 1990
1990 nedkom Allman Brothers med Seven Turns efter nio år i förskingringen. Detta gjorde Greg Allman och Dickey Betts med ett till hälften nytt band. Skivan skulle upprätta bandets rykte efter svaga Brothers On The Road från 1981.
Allman Brothers satte ner foten och gick tillbaka till Idlewild South och bluesrock.
En lycklig tilldragelse för alla gamla rockers med sydstatsflaggan tatuerad på överarmen med andra ord.
Och inledningen med Good Clean Fun lovar väldigt gott. Den låten skulle kunna få de mest hårdhudade musikkritiker att hoppa högt och orytmiskt veva med armarna...Om den spelas riktigt högt vill säga...
Och andraspåret, Let Me Ride, är trots sina countrystänk både rolig och skickligt gjord. Det är låtar som skulle vara bevisen för att Allman Brothers var tillbaka på allvar.
Men sen det visar det sig att bandet bara skrapat med spetsen av sina krokodilskinnboots i bluesens mustiga mylla. För sen händer inget mer.
Allman Brothers mal på i samma spår, mal på i samma spår, mal på i samma spår, mal på i samma spår, mal på i samma spår, mal på i samma spår, mal på i samma spår, mal på i samma spår, mal på i samma spår, mal på i samma spår, mal på i samma spår, mal på i samma spår, mal på i samma spår, mal på i samma spår, mal på i samma spår...med ett litet undantag för Gambler´s Roll...
Nog för att det är snyggt gjort! Greg Allman och Dickey Betts var 1990 så rutinerade att de kunde få precis vad som helst att låta bra (till och med Forbes gamla ”Beatles gav oss sin musik” skulle förmodligen bli lysande).
Men på Seven Turns är de tråkiga.
Kul med en comeback – men Seven Turns är nog bara ett album för de allra svårast angripna fansen.
Nr: 114/CD
I början av 80-talet knakade det i fogarna...igen...och Allman Brothers splittrades. Men efter hela nio år bestämde sig Allman Brothers för att visa var skåpet skulle stå och gjorde då comeback för tredje gången... Greg Allman och Dickey Betts samlade ihop sig, letade reda på några gamla glömda inspelningar, skrev lite nytt och gav ut Seven Turns.
ALLMAN BROTHERS BAND – SEVEN TURNS - 1990
1990 nedkom Allman Brothers med Seven Turns efter nio år i förskingringen. Detta gjorde Greg Allman och Dickey Betts med ett till hälften nytt band. Skivan skulle upprätta bandets rykte efter svaga Brothers On The Road från 1981.
Allman Brothers satte ner foten och gick tillbaka till Idlewild South och bluesrock.
En lycklig tilldragelse för alla gamla rockers med sydstatsflaggan tatuerad på överarmen med andra ord.
Och andraspåret, Let Me Ride, är trots sina countrystänk både rolig och skickligt gjord. Det är låtar som skulle vara bevisen för att Allman Brothers var tillbaka på allvar.
Men sen det visar det sig att bandet bara skrapat med spetsen av sina krokodilskinnboots i bluesens mustiga mylla. För sen händer inget mer.
Allman Brothers mal på i samma spår, mal på i samma spår, mal på i samma spår, mal på i samma spår, mal på i samma spår, mal på i samma spår, mal på i samma spår, mal på i samma spår, mal på i samma spår, mal på i samma spår, mal på i samma spår, mal på i samma spår, mal på i samma spår, mal på i samma spår, mal på i samma spår...med ett litet undantag för Gambler´s Roll...
Men på Seven Turns är de tråkiga.
Kul med en comeback – men Seven Turns är nog bara ett album för de allra svårast angripna fansen.
Nr: 114/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar