Yngve och Gentle Giant

Gamla progmonster - Del 5
Dags för lite svårare saker. Gentle Giant tar tid att begripa sig på...


GENTLE GIANT – FREE HAND - 1975

En gång i tiden jobbade jag ihop med kille som hette Yngve. Varje dag kom han till jobbet i en gammal röd PV och med en Sony walkman i öronen. Han lyssnade nämligen ALLTID på Gentle Giant på vägen till jobbet, vilket måste ha varit en trafikfara av större format. Men fram kom han...

Av den anledningen skaffade jag mig en Gentle Giant-skiva, Free Hand från 1975. Jag blev så klart nyfiken på varför Yngve riskerade livet i biltrafiken ständigt och jämt.
Varför det blev just den skivan hängde helt enkelt på att det var den enda jag hittade...

Så där jätteimponerad blev jag inte.
Visserligen var det tidigt 80-tal, jag lyssnade mycket på Genesis tidiga saker, och Pink Floyd och annat som dök upp.

Men Gentle Giant kom jag inte överens med. Melodilöst och lite tråkigt, tyckte jag. Skivan hamnade långt bak i skivsamlingen.


Nyligen åkte den fram igen. Tiderna har ändrats, men min inställning till Gentle Giant är ungefär den samma. Men lite mer förlåtande.

Den här gången har Free Hand fått snurra fler gånger än den förmodligen någonsin gjort tidigare.

Jag har läst mig till att den här plattan var något slags försök av Gentle Giant att nå ut till en lite bredare publik – inte bara Yngve. Men det är absolut inte nån sell-out.

Free Hand är inte på något sätt lättlyssnad. Det här är inte nån melodisk pop, snarare kan man kanske kalla det avantgardistisk progressiv pop (eller rock om man vill), med inslag av både medeltida musik, jazzrock och experiment.

Jag har inte hört nån av Gentle Giants tidigare album, eller senare heller för den delen. Och jag har trots ett antal genomlyssningar inte (ännu) riktigt förstått mig på Free Hand.
Men det är kanske inte rätt album för en nybörjare...
Nr: 258/2222