QUEEN IDA – ON TOUR - 1981
Zydeco och cajunmusik var något helt nytt för mig när jag någon gång i början av 80-talet fick höra Queen Ida and the Bon Temps Zydeco Band. Jag har för mig att det var i något tv-program, Jacobs stege kanske...
Zydecomusiken är något mellan country, rhythm´n´ Blues och jazz. Den är också ordentligt uppblandad med folkmusiken från den amerikanska södern. När musiken dessutom spelas på instrument som dragspel och tvättbräda, hettar det till som cayennepeppar. Mörkt, lockande och väldigt exotiskt.
Queen Ida från Louisiana sjöng låtar som Mazurka och Capitaine Gumbo. En del på engelska, några på franska eller cajun*, som var hennes språk.
Queen Ida blev en av zydecomusikens största. Inte minst tack vare att hon var den första kvinnliga dragspelaren med ett eget band. Runt 1980 fick hon därför turnera över hela världen och besökte bland annat Sverige.
LP:n On Tour från 1981, är ett resultat av de konserterna. Det är en liveplatta som är en både hetsig, rolig och svettig upplevelse. Zydeco är kryddstarkt och definitivt mycket annorlunda jämfört med annan amerikansk folkmusik.
Nu för tiden är det en notorisk loppisskiva som ingen verkar vara intresserad av. Den går säkert att hitta för en femma...
Queen Ida är idag närmare 90 år, men lär fortfarande göra en och annan konsert.
Hon var dock inte den första zydecoartist som blev känd utanför Sydstaterna.
Clifton Chenier hade stora framgångar med sin musik redan i mitten av 50-talet.
Nr: 1920/2222
* Cajuner är en etnisk minoritet i USA med sitt ursprung från franska nybyggare någon gång i början av 1700-talet. Genom åren har de blandats med andra folkgrupper och den franska dialekt cajunerna pratar har blandats upp och förändrats.
Zydeco och cajunmusik var något helt nytt för mig när jag någon gång i början av 80-talet fick höra Queen Ida and the Bon Temps Zydeco Band. Jag har för mig att det var i något tv-program, Jacobs stege kanske...
Queen Ida från Louisiana sjöng låtar som Mazurka och Capitaine Gumbo. En del på engelska, några på franska eller cajun*, som var hennes språk.
LP:n On Tour från 1981, är ett resultat av de konserterna. Det är en liveplatta som är en både hetsig, rolig och svettig upplevelse. Zydeco är kryddstarkt och definitivt mycket annorlunda jämfört med annan amerikansk folkmusik.
Nu för tiden är det en notorisk loppisskiva som ingen verkar vara intresserad av. Den går säkert att hitta för en femma...
Queen Ida är idag närmare 90 år, men lär fortfarande göra en och annan konsert.
Hon var dock inte den första zydecoartist som blev känd utanför Sydstaterna.
Clifton Chenier hade stora framgångar med sin musik redan i mitten av 50-talet.
Nr: 1920/2222
* Cajuner är en etnisk minoritet i USA med sitt ursprung från franska nybyggare någon gång i början av 1700-talet. Genom åren har de blandats med andra folkgrupper och den franska dialekt cajunerna pratar har blandats upp och förändrats.
Har aldrig hört den här plattan med mer äkta zydeco. Men The Band försökte sig på zydeco på sina sista skivor. Bill Wyman spelar en del zydeco på sina konserter med Rythmn Kings. Snabb och kul musik.
SvaraRaderaDet finns väl en förklaring till att detta numera är "en notorisk loppisskiva", och förklaringen är antagligen just det tv-framträdande du nämner.
SvaraRadera1981 var ju innan etermedierna släppts fria i Sverige. Det fanns m.a.o. bara två kanaler att välja mellan, med följd att breda underhållningsprogram i tv fick oerhört höga tittarsiffror och enorm genomslagskraft. En artist som fick möjlighet att synas i t.ex. Nöjesmaskinen eller vad dåtidens lördagsunderhållning nu hette kunde m.a.o. räkna med ett rejält genombrott och kraftigt ökad skivförsäljning.
Detta var nog just vad som skedde med Queen Ida. Ytterst få svenskar (förutom en liten grupp blues- och countryentusiaster) visste vad cajun/zydeco var för något. Men plötsligt stod en svart tant från Amerika i tv-rutan och spelade ett slags hårdsvängande, bluesbaserad dragpelsmusik, och under 15 minuter blev Svensson intresserad av afro-fransk folkmusik från Louisiana. Sedan kom väl Bröderna Djup, Duane Loken eller någon annan one-hit-wonder känd från tv och tog över uppmärksamheten, med följd att Queen Ida-plattorna förpassades till rea- och loppisbackarna...
Det finns förstås en massa andra cajun/zydeco-artister som anses mera betydelsefulla än Queen Ida, bl.a. Clifton Chenier som du ju nämner i din text. Men de fick aldrig vara med i Nygammalt eller Nöjesmassakern, och deras plattor återfinns därför sällan i svenska loppisbackar.
Helt säkert alldeles riktigt. TV hade ett enormt genomslag på den tiden. Och det är samma sak med Bröderna Djup och Duane Loken, men de är nog ännu mer vanliga i loppisbackarna.
SvaraRaderaDet är skillnad nu för tiden, med det enorma utbud och antal kanaler som finns.
Det var kanske "lättare" att slå igenom förr??
Lättare att slå igenom förr? Nja, både och tror jag. Å ena sidan innebar ju exponering i TV/radio förr i princip att man garanterades ett stort kommersiellt genombrott, eftersom de etermedier som fanns var så dominerande och nådde så stora mängder människor. Å andra sidan var det säkert oerhört svårt att passera nålsögat och bli en av de lyckliga få som faktiskt fick en chans att medverka i ett brett underhållningsprogram på TV. Idag är det betydligt lättare för smala eller oetablerade artister att nå ut. Å andra sidan är medieutbudet långt större och mera diversifierat, vilket betyder att exponering i radio eller tv inte alls har samma starka genomslagskraft som för 30 år sedan.
SvaraRaderaSe t.ex. på de artister som slår igenom via Melodifestivalen. För 30 år sedan hade en figur som Sean Banan (en nutida parallell till Bröderna Djup och liknande musikalisk buskisunderhållning) säkert kunnat leva ett par år på den exponering han fick via "mellon". Idag håller hans kändisskap på sin höjd ett halvår, om ens det. Sedan dyker det upp nån ny clown som får sina 15 minuter i rampljuset.