The Musical Box: Jordnära, vänlig och ärlig

söndag 1 juli 2012

Jordnära, vänlig och ärlig

Waterboys Weekend - Del 3
Tredje Waterboysrecensionen den här helgen. Nu börjar det hända saker...

WATERBOYS – FISHERMAN´S BLUES - 1988

Jag tänker nu ta till ett uttryck nästan lika slitet som ”redan de gamla grekerna”, och därmed egentligen inte bör användas. Men när det gäller Waterboys album Fisherman´s Blues måste jag bara säga att ”jag minns fortfarande när jag hörde den här skivan första gången”.

För så är det. Fisherman´s Blues har satt sina spår och är en LP jag fortfarande kan lyssna på med stort nöje. Inte bara för att den känns jordnära, vänlig och ärlig, utan också för att det finns en rad väldigt bra låtar på skivan.

Fisherman´s Blues, And A Bang On The Ear och inte minst en mycket speciell tolkning av Van Morrisons Sweet Thing.
Sen var det kanske också så att jag 1988 hade avfärdat Waterboys som ännu ett tråkigt och pompöst rockband. Som försökte göra samma grej som U2 och andra tråkmånsar i den groteskt överskattade arenarockgenren. De tidigare Waterboysalbum jag hört innan gillade jag inte alls, A Pagan Place och This Is The Sea.

Men när Mike Scott efter de, i min mening, ganska misslyckade sakerna, flyttade till Irland, raggade ihop ett band med irländska folkmusiker och spelade in den här plattan, blev det något helt annat.

Waterboys övergång från det överdådiga till det minimalistiska tycker åtminstone jag var det bästa bandet kunde gjort.

Jag kan inte påstå att jag rankar Fisherman´s Blues som någon av mina allra mest värdefulla skivor. Men jag skulle definitivt sakna den om den försvann.

Nr: 1021/2222

Bild 2 är hämtad från skivomslaget till den aktuella LP:n.

2 kommentarer:

  1. I min samling står den i sektionen särskilt värdefulla skivor.:-) Scotts version av Sweet thing är fantastisk, med en liten blinkning till Beatles (blackbird) i slutet.

    Jag håller annars med dig om att Waterboys blev betydligt bättre när de lämnade arenarockandet bakom sig.

    Ett litet tips. Kolla upp låt nr 2 på senaste skivan, som är tonsättningar av W.B. Yeats texter. Skivan som helhet är högst ojämn, men the song of wandering Aengus är en fantastisk låt, förutom att texten i sig är något utöver det vanliga.Enligt min ringa mening såklart. :-)

    Per

    SvaraRadera
  2. Kanon! Tack för tipset.

    SvaraRadera