Allmans comebackalbum – del 6
Detta är sjätte och sista delen i min miniserie om Allmans comebackalbum, vilket egentligen är för lite. Det finns nog ett par album till som borde tas upp. Men nu är det dags för en skiva många tycker är en gigant i sammanhanget, Enlightened Rogues från 1979. Utgiven fyra år efter bråket kring Win Lose Or Draw.
ALLMAN BROTHERS BAND – ENLIGHTENED ROGUES - 1979
Pegasus är sannerligen ingen Melissa, Crazy Love och Can´t Take It With You är inte Ramblin´ Man* eller Whipping Post.
Men Allman Brothers album Enlightened Rogues håller rätt bra ändå. Om man står ut med att Dickey Betts och Greg Allman inte är i allra bästa form och inte låter superinspirerade hela tiden, går den att lyssna på.
Enlightened Rogues kom till efter ett tre år långt uppehåll för bandet. Chuck Leavell och Lamar Williams hade lämnat och ersatts av Dan Toler och David Goldflies. För min del var det den allra första Allman-platta jag hörde, så det spelade ingen roll.
Kanske är det därför jag är ganska förlåtande. Starten med stentuffa Crazy Love och Can´t Take It With You fick mig att sätta i halsen...då. Pegasus fick mig att tappa andan.
Men då hade jag inte hört Jessica, Melissa eller nån av Allmans tidigare monsterlåtar...
När jag senare gjorde det tappade Enlightened Rogues lite av sin glans. Mest för att den här plattan i jämförelse känns lite, lite tråkig...
Nr: 122/2222
*...som när jag tänker efter egentligen är en ganska fånig kepsen-på-fel-håll-hillbilly-country-rocker, men jag gillar den ändå...
Detta är sjätte och sista delen i min miniserie om Allmans comebackalbum, vilket egentligen är för lite. Det finns nog ett par album till som borde tas upp. Men nu är det dags för en skiva många tycker är en gigant i sammanhanget, Enlightened Rogues från 1979. Utgiven fyra år efter bråket kring Win Lose Or Draw.
ALLMAN BROTHERS BAND – ENLIGHTENED ROGUES - 1979
Pegasus är sannerligen ingen Melissa, Crazy Love och Can´t Take It With You är inte Ramblin´ Man* eller Whipping Post.
Men Allman Brothers album Enlightened Rogues håller rätt bra ändå. Om man står ut med att Dickey Betts och Greg Allman inte är i allra bästa form och inte låter superinspirerade hela tiden, går den att lyssna på.
Enlightened Rogues kom till efter ett tre år långt uppehåll för bandet. Chuck Leavell och Lamar Williams hade lämnat och ersatts av Dan Toler och David Goldflies. För min del var det den allra första Allman-platta jag hörde, så det spelade ingen roll.
Kanske är det därför jag är ganska förlåtande. Starten med stentuffa Crazy Love och Can´t Take It With You fick mig att sätta i halsen...då. Pegasus fick mig att tappa andan.
Men då hade jag inte hört Jessica, Melissa eller nån av Allmans tidigare monsterlåtar...
När jag senare gjorde det tappade Enlightened Rogues lite av sin glans. Mest för att den här plattan i jämförelse känns lite, lite tråkig...
Nr: 122/2222
*...som när jag tänker efter egentligen är en ganska fånig kepsen-på-fel-håll-hillbilly-country-rocker, men jag gillar den ändå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar