Gamla progmonster - Del 2
Varför inte kasta sig över en riktig tungviktare. Gryphons skivor är svåra att få tag på nu för tiden, men de är värda att leta efter.
GRYPHON – RAINDANCE - 1975
Jag kan tänka mig att kännare av klassisk musik ibland får både huvudvärk och sura uppstötningar när progressiva rockband ger sig på klassiska verk eller säger sig ta influenser från klassisk musik.
För det är inte alltid det blir så där jättebra. Främst av den anledningen att rockmusikerna är just rockmusiker, och bara ytterst sällan särskilt insatta i klassisk musik.
Gryphon, det där brittiska progrockbandet från början av 70-talet, gick dock den andra vägen. Medlemmarna i bandet var alla klassiskt skolade. Deras ”inhopp” i den progressiva rocken verkade mer vara som ett avbrott eller en kul grej. Gryphon känns därför både oerhört seriöst och inte alls, beroende på från vilken sida man ser på bandet.
Gryphon gav sig in i rockbranschen med tanke på att någonstans försöka förena modern rockmusik med medeltida klassisk musik. Tre sådana album gav de ut, det mest berömda är Red Queen to Gryphon Three, som kom ut 1974.
1975 gav de ut albumet Raindance. Det var en helomvändning. Här tar nämligen Gryphon helt nya och oväntade vägar. De medeltida inslagen är mer eller mindre borta. Istället ger sig bandet på funk (nästan i alla fall), fransk folkmusik och rock.
De tidigare skivorna innehöll bara ett fåtal, men långa, stycken. På den här skivan finns hela sju låtar, vilket var ohyggligt mycket för att vara Gryphon. Nåja, det där med långa låtar tar de igen ganska rejält med 16 minuter långa (Ein Klein) Heldenleben, för övrigt en av få låtar där de medeltida influenserna finns kvar.
Men sen handlar det om kortare stycken. Och till och med en beatlescover, Mother Nature´s Son.
Om det sen är bättre eller inte, kan väl diskuteras.
Man kan ju alltid påstå att Raindance skulle vara någon slags sell-out av Gryphon. Men så lättillgänglig är inte musiken. Däremot är den intressant. Down the Dog är nästan funkig, för att sedan glida över i något som jag skulle vilja likna vid Camel (i sina bästa stunder).
Wallbanger är också en sån där liten tuff sak som man inte förväntar sig från ett band som Gryphon. För att inte tala om Le Cambrioleur Est Dans Le Mouchoir, som åtminstone jag vill kalla fransk folkmusik.
För den som bara hört Gryphons tidiga album blir Raindance säkert en mindre chock. Men det är i så fall en chock av det bättre slaget. Raindance är en mycket bra progressiv rockskiva.
Nr: 1486/2222
Varför inte kasta sig över en riktig tungviktare. Gryphons skivor är svåra att få tag på nu för tiden, men de är värda att leta efter.
GRYPHON – RAINDANCE - 1975
Jag kan tänka mig att kännare av klassisk musik ibland får både huvudvärk och sura uppstötningar när progressiva rockband ger sig på klassiska verk eller säger sig ta influenser från klassisk musik.
För det är inte alltid det blir så där jättebra. Främst av den anledningen att rockmusikerna är just rockmusiker, och bara ytterst sällan särskilt insatta i klassisk musik.
Gryphon gav sig in i rockbranschen med tanke på att någonstans försöka förena modern rockmusik med medeltida klassisk musik. Tre sådana album gav de ut, det mest berömda är Red Queen to Gryphon Three, som kom ut 1974.
1975 gav de ut albumet Raindance. Det var en helomvändning. Här tar nämligen Gryphon helt nya och oväntade vägar. De medeltida inslagen är mer eller mindre borta. Istället ger sig bandet på funk (nästan i alla fall), fransk folkmusik och rock.
De tidigare skivorna innehöll bara ett fåtal, men långa, stycken. På den här skivan finns hela sju låtar, vilket var ohyggligt mycket för att vara Gryphon. Nåja, det där med långa låtar tar de igen ganska rejält med 16 minuter långa (Ein Klein) Heldenleben, för övrigt en av få låtar där de medeltida influenserna finns kvar.
Men sen handlar det om kortare stycken. Och till och med en beatlescover, Mother Nature´s Son.
Om det sen är bättre eller inte, kan väl diskuteras.
Wallbanger är också en sån där liten tuff sak som man inte förväntar sig från ett band som Gryphon. För att inte tala om Le Cambrioleur Est Dans Le Mouchoir, som åtminstone jag vill kalla fransk folkmusik.
För den som bara hört Gryphons tidiga album blir Raindance säkert en mindre chock. Men det är i så fall en chock av det bättre slaget. Raindance är en mycket bra progressiv rockskiva.
Nr: 1486/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar