ELTON JOHN – DON´T SHOOT ME I´M ONLY THE PIANOPLAYER - 1973
Don´t Shoot Me I´m Only the Pianoplayer är en Elton John-LP från 1973. Den borde vara rätt spännande, trodde jag, inklämd som den är mellan briljanta Honky Chateau och Goodbye Yellow Brick Road. Men det här är något helt annat. Den är vad jag brukar kalla en ”skitplatta”.
Okej, jag vet att både Daniel och Crocodile Rock är med här, men det hjälper inte ett dugg.
Don´t Shoot Me känns bara tråkig och mainstream. Lite som Elton Johns alla album från 80- och 90-talen.
Det var en liten överraskning för mig att han var igång med sånt redan på 70-talet. Det var ju en tid när Sir Elton antogs lira glamrock ihop med Bowie, Bolan och Ian Hunter*. Men nädå...
Jag kan inte neka till att jag tycker både Daniel och Crocodile Rock fortfarande är bra poplåtar. Men de är sönderspelade för länge sedan. Felet med Don´t Shoot Me är att ingen av de andra låtarna är ens i närheten.
Därför är det en skiva som inte går att spela idag. Möjligtvis hänger det på produktionen, kom jag på efter att av någon anledning ändå spelat skivan igen. Elton Johns tidigare album - och även Goodbye Yellow Brick Road - känns lite renare om man säger så. Rätt snyggt och enkelt arrangerade grejer.
”Skjut mej inte” känns överproducerad i den jämförelsen. Fullmatad med effekter, synthar och stråkarrangemang. Bara för att vara lite snäll kan jag väl säga att Elton John var före sin tid...
Nr: 1430/2222
*Elton John var aldrig nån glamrockare, även om en del säkert kan hävda att Goodbye Yellow Brick Road skulle passa rätt bra in i genren och att han hade alla attributen: en överdådigt glittrig scenshow, velourbrallor, paljetter och dessutom homosexuell.
Don´t Shoot Me I´m Only the Pianoplayer är en Elton John-LP från 1973. Den borde vara rätt spännande, trodde jag, inklämd som den är mellan briljanta Honky Chateau och Goodbye Yellow Brick Road. Men det här är något helt annat. Den är vad jag brukar kalla en ”skitplatta”.
Det var en liten överraskning för mig att han var igång med sånt redan på 70-talet. Det var ju en tid när Sir Elton antogs lira glamrock ihop med Bowie, Bolan och Ian Hunter*. Men nädå...
Därför är det en skiva som inte går att spela idag. Möjligtvis hänger det på produktionen, kom jag på efter att av någon anledning ändå spelat skivan igen. Elton Johns tidigare album - och även Goodbye Yellow Brick Road - känns lite renare om man säger så. Rätt snyggt och enkelt arrangerade grejer.
”Skjut mej inte” känns överproducerad i den jämförelsen. Fullmatad med effekter, synthar och stråkarrangemang. Bara för att vara lite snäll kan jag väl säga att Elton John var före sin tid...
Nr: 1430/2222
*Elton John var aldrig nån glamrockare, även om en del säkert kan hävda att Goodbye Yellow Brick Road skulle passa rätt bra in i genren och att han hade alla attributen: en överdådigt glittrig scenshow, velourbrallor, paljetter och dessutom homosexuell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar