En liveskiva Pink Floyd kunde låtit bli

PINK FLOYD – DELICATE SOUND OF THUNDER - 1988

Delicate Sound Of Thunder är inte direkt upphetsande. Jag går så långt att jag påstår att den inte är värd pengarna. Man får knappt vad som förväntas och inte ett dugg mer... Det här är en liveskiva jag tycker Pink Floyd och David Gilmour kunde låtit bli.

Pink Floyd är ett lysande liveband...att titta på. Det fanns väl inget häftigare eller mer imponerande än deras ljusshower, flygande grisar, rasande murar, flygplan och allt vad det brukade vara. Att se det på DVD är fräckt.

Men att bara höra Pink Floyd, på Delicate Sound Of Thunder, är inte alls lika nervkittlande. Det är till och med lite tråkigt. Definitivt är detta en skiva enbart för fansen.

Band som Pink Floyd brukar göra en konst av att spela sina låtar så nära studioinspelningarna som möjligt.

Ibland blir det väldigt effektfullt, ibland bara träigt...som en Greatest Hits med störande bakgrundsljud (publiken).

Men här hamnar Pink Floyd nånstans mittemellan, låtarna på Delicate Sound Of Thunder kommer aldrig upp i nivå med originalen samtidigt som de inte ens verkar ha försökt att hitta några nya grepp på gammal skåpmat.

Bara ett fåtal låtar får mig att gå igång, One Of These Days är krispigt vass och ett par låtar från Dark Side Of The Moon, Time och Us And Them är fullt acceptabla.

Men sen känns det ganska segt. Botten nås med Comfortably Numb som här presenteras i någon slags arenarock-version...synd på en så fin låt.

Men skivomslaget är så klart riktigt fräckt. Det var Pink Floyd mästerliga på, även utan Roger Waters. Undrar vad de fick betala Hipgnosis för det?

Nr: 635/2222