NICK LOWE – THE IMPOSSIBLE BIRD - 1994
Första tanken: Va tusan! gör Nick Lowe covers nu. Märkligt!
Andra tanken: Vilka bra låtar! Var har han hittat dem? Cash, Elvis, Buddy Holly...nää...
Uppenbarelsen: Nä, men vänta nu. Det är inga covers, det är ju hans egna!
Det där sista kom jag på efter att ha kollat in texten på baksidan av skivomslaget. Kan vara bra att göra det ibland. Alla låtar på The Impossible Bird från 1994, utom någon enstaka, har Nick Lowe skrivit själv. Han brukar ju göra det.
The Impossible Bird är en ruggigt bra platta. Något lågmäld och sorgsen i tonen äter den sig in i medvetandet och till slut är den bara där. Hela tiden. Allmusic.com har lyriskt utnämnt den här skivan till Nick Lowes bästa sedan Labour of Lust. Och för en gångs skull håller jag med, trots att det är en amerikansk sajt.
Det är visserligen inte sån där musik som övertygar första gången. Skivan kräver ett antal genomlyssningar. Men då blir den oerhört bra.
Texterna är knivskarpa och träffsäkra och Lowe gör naturligtvis briljanta små melodier. Sorgsna The Beast in Me är en rysare och den första låten jag fastnade för. När den sensationen går över finns det mer att upptäcka. 12-Step Program till exempel, som är en ironisk liten betraktelse det inte går att vara utan. Och I Live on a Battlefield är grym, Och Soulful Wind. Äh, det här är lysande bra pop helt enkelt!
Nr: 30/CD
Första tanken: Va tusan! gör Nick Lowe covers nu. Märkligt!
Andra tanken: Vilka bra låtar! Var har han hittat dem? Cash, Elvis, Buddy Holly...nää...
Uppenbarelsen: Nä, men vänta nu. Det är inga covers, det är ju hans egna!
The Impossible Bird är en ruggigt bra platta. Något lågmäld och sorgsen i tonen äter den sig in i medvetandet och till slut är den bara där. Hela tiden. Allmusic.com har lyriskt utnämnt den här skivan till Nick Lowes bästa sedan Labour of Lust. Och för en gångs skull håller jag med, trots att det är en amerikansk sajt.
Texterna är knivskarpa och träffsäkra och Lowe gör naturligtvis briljanta små melodier. Sorgsna The Beast in Me är en rysare och den första låten jag fastnade för. När den sensationen går över finns det mer att upptäcka. 12-Step Program till exempel, som är en ironisk liten betraktelse det inte går att vara utan. Och I Live on a Battlefield är grym, Och Soulful Wind. Äh, det här är lysande bra pop helt enkelt!
Nr: 30/CD
Har du hört de plattor Lowe släppt under 2000-talet? De tre albumen "The convincer", "At my age" och "The old magic" är enligt min åsikt fullkomligt lysande; troligen det bästa Lowe gjort under hela sin långa karriär. Stilen är något annorlunda numera. Mycket av materialet är lugna, eftertänksamma ballader, ofta med lite jazz- eller country-touch. Den raka rocken lyser med sin frånvaro, och likaså det powerpop-stuk Lowe hade på sina tidiga soloplattor. Men enligt min åsikt är stiländringen till det bättre, Du bör absolut kolla in ovan nämnda trilogi om du inte redan hört den!
SvaraRaderaNej, jag har inte hört nån av dem...än. Jag har hört, som du säger, att de ska vara riktigt bra...och lite annorlunda.
SvaraRaderaDe finns på min "Vill-ha-lista", så nån gång kanske...