FAT MATTRESS – FAT MATTRESS - 1969
Hendrix-basisten Noel Reddings Fat Mattress kan knappast anklagas för att vara särskilt ett originellt band. I sann hippie-åter-till-naturen-anda använde de gamla grejer och gjorde till sina egna.
Bandets debutplatta från 1969 är en lagom förvirrande blandning av bluesrock, amerikansk folkrock, britpop och Airplanes psykedelia. Trevligt och charmigt men kanske lite alldagligt.
Nåja, skivan är inte dålig. Fat Mattress går absolut att lyssna på. Men räkna inte med att den sätter några djupare spår. Då är det bättre att lyssna på Ten Years After, eller Buffalo Springfield eller Jefferson Airplane i stället.
Det mest uppenbara ”problemet” är dock att det inte finns några direkt bra låtar – i jämförelse med förebilderna. Mr Moonshine, sista spåret på första sidan, har dock mitt absoluta gillande.
Men det är kanske som Allmusic.com säger om skivan, ”den ska nog betraktas som lite obskyr men inte särskilt originell brittisk psykedelia”. Förvirrad skulle jag vilja säga...
En och annan samlare av Hendrix anser dock detta är en skiva som bör ingå i samlingen. Andra har dock avfärdat den helt och hållet. Noel Redding lirar nämligen inte bas här, utan gitarr. Desutom har skivan absolut inget med Hendrix råa gitarrpsykedelia att göra.
Nr: 1436/2222
Hendrix-basisten Noel Reddings Fat Mattress kan knappast anklagas för att vara särskilt ett originellt band. I sann hippie-åter-till-naturen-anda använde de gamla grejer och gjorde till sina egna.
Bandets debutplatta från 1969 är en lagom förvirrande blandning av bluesrock, amerikansk folkrock, britpop och Airplanes psykedelia. Trevligt och charmigt men kanske lite alldagligt.
Det mest uppenbara ”problemet” är dock att det inte finns några direkt bra låtar – i jämförelse med förebilderna. Mr Moonshine, sista spåret på första sidan, har dock mitt absoluta gillande.
Men det är kanske som Allmusic.com säger om skivan, ”den ska nog betraktas som lite obskyr men inte särskilt originell brittisk psykedelia”. Förvirrad skulle jag vilja säga...
Nr: 1436/2222
Plattan köpte jag för en låt, "All Night Drinker", som är psykedelia när den är som bäst. Man lånade in Chris Wood (Traffic) på flöjt och fick till en helt magisk låt. Hur kunde du missa den? Övriga låtar är dock mediokra.
SvaraRaderaSka kolla detta direkt
SvaraRadera