GRAHAM NASH – EARTH & SKY - 1980
Jag hade inte hört särskilt mycket gott om Graham Nashs album Earth & Sky från 1980. De som gillade Crosby Stills Nash & Young menade att det bara var kommersiellt skräp. De som fortfarande lyssnade på Hollies tyckte att... Äh, skit samma.
När skivan till slut hamnade på min SL 12:a stämde inget av det där. Jag kom rätt snabbt fram till att Earth & Sky är en rätt bra platta.
Men inte är den i närheten av CSNY-kollektivet (okej, lite då, Barrel Of Pain). Och inte finns det mycket Hollies. Och inte hittade jag några hitlåtar, men det brukar jag aldrig leta efter. Å andra sidan finns det inga dåliga låtar heller...
Nånstans påminner det här mig lite om George Harrisons alla album, All Things Must Pass undantagen (den är nämligen överjävlig* och går inte att jämföra med nåt annat).
Graham Nash gör välskrivna och snygga låtar, läckra harmonier och allt det där. På något ställe låter han till och med som Peter Gabriel (Ja, du läste rätt), men naturligtvis inte lika fräckt och spännande. Nej, det här är en skiva jag nog kan spela flera gånger.
Det enda jag kan tänka mig att ha invändningar mot är produktionen, som på vissa ställen känns överarbetad. Men va fan, det är ju en 80-talare...
Nr: 941/2222
* Överjävlig är jönköpingska och betyder att den är snäppet värre än överstyv.
Jag hade inte hört särskilt mycket gott om Graham Nashs album Earth & Sky från 1980. De som gillade Crosby Stills Nash & Young menade att det bara var kommersiellt skräp. De som fortfarande lyssnade på Hollies tyckte att... Äh, skit samma.
När skivan till slut hamnade på min SL 12:a stämde inget av det där. Jag kom rätt snabbt fram till att Earth & Sky är en rätt bra platta.
Men inte är den i närheten av CSNY-kollektivet (okej, lite då, Barrel Of Pain). Och inte finns det mycket Hollies. Och inte hittade jag några hitlåtar, men det brukar jag aldrig leta efter. Å andra sidan finns det inga dåliga låtar heller...
Nånstans påminner det här mig lite om George Harrisons alla album, All Things Must Pass undantagen (den är nämligen överjävlig* och går inte att jämföra med nåt annat).
Graham Nash gör välskrivna och snygga låtar, läckra harmonier och allt det där. På något ställe låter han till och med som Peter Gabriel (Ja, du läste rätt), men naturligtvis inte lika fräckt och spännande. Nej, det här är en skiva jag nog kan spela flera gånger.
Det enda jag kan tänka mig att ha invändningar mot är produktionen, som på vissa ställen känns överarbetad. Men va fan, det är ju en 80-talare...
Nr: 941/2222
* Överjävlig är jönköpingska och betyder att den är snäppet värre än överstyv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar