PAUL SIMON – THERE GOES RHYMIN´ SIMON - 1973
Kodachrome är den starkaste låten på Paul Simons album There Goes Rhymin´ Simon. Men hur bra är den egentligen?
Visst är det en trevlig och snäll poplåt. Men är inte texten bedrövlig för att vara en så briljant låtsnickrare som Paul Simon?
Om såna textrader skrivits av nåt halvtaskigt flower power-gäng i slutet av 60-talet hade jag nog inte ens tänkt på det. Men inte av Paul Simon.
Sen är melodin inte mer än bara ”trevlig”. Jag saknar det där lilla extra. Är det kanske så att Kodachrome verkar vara bra bara för att de andra låtarna är svaga? Det där får jag fundera på.
Jodå, det är att ha höga krav. Men det tycker jag man ska ha på en artist som Paul Simon, som utan tvekan skrivit och spelat in massor av bra och snygga poplåtar genom åren. En del av dem ihop med Art Garfunkel.
There Goes Rhymin´ Simon tycker jag däremot inte hör till hans bästa. Tråkigt nog är det den enda av hans skivor jag har i samlingen just nu. Jag har gjort mig av med debutplattan från 1972 och Graceland från 1986, som nog får anses vara två av hans bästa soloplattor.
Båda var nämligen lite för repiga och knastriga för att kunna spelas med någon större behållning.
Tanken var att skaffa dem igen, om några exemplar av lite bättre kvalitet dök upp under mitt ständigt återkommande plöjande genom diverse skivbackar.
Jag skriver ”var”. För efter att ha lyssnat på There Goes Rhymin´ Simon ett antal gånger i rad är jag nu inte lika säker på om det är nödvändigt att ha några av Simons skivor i samlingen.
Den här LP:n är lite för snygg och trevlig. Va tusan, har karlen ingen som helst gnista eller glöd? Så det där med fler Paul Simon-plattor får jag allt ta och fundera över...
Nr: 245/2222
Kodachrome är den starkaste låten på Paul Simons album There Goes Rhymin´ Simon. Men hur bra är den egentligen?
Visst är det en trevlig och snäll poplåt. Men är inte texten bedrövlig för att vara en så briljant låtsnickrare som Paul Simon?
Om såna textrader skrivits av nåt halvtaskigt flower power-gäng i slutet av 60-talet hade jag nog inte ens tänkt på det. Men inte av Paul Simon.
Sen är melodin inte mer än bara ”trevlig”. Jag saknar det där lilla extra. Är det kanske så att Kodachrome verkar vara bra bara för att de andra låtarna är svaga? Det där får jag fundera på.
Jodå, det är att ha höga krav. Men det tycker jag man ska ha på en artist som Paul Simon, som utan tvekan skrivit och spelat in massor av bra och snygga poplåtar genom åren. En del av dem ihop med Art Garfunkel.
There Goes Rhymin´ Simon tycker jag däremot inte hör till hans bästa. Tråkigt nog är det den enda av hans skivor jag har i samlingen just nu. Jag har gjort mig av med debutplattan från 1972 och Graceland från 1986, som nog får anses vara två av hans bästa soloplattor.
Båda var nämligen lite för repiga och knastriga för att kunna spelas med någon större behållning.
Tanken var att skaffa dem igen, om några exemplar av lite bättre kvalitet dök upp under mitt ständigt återkommande plöjande genom diverse skivbackar.
Jag skriver ”var”. För efter att ha lyssnat på There Goes Rhymin´ Simon ett antal gånger i rad är jag nu inte lika säker på om det är nödvändigt att ha några av Simons skivor i samlingen.
Den här LP:n är lite för snygg och trevlig. Va tusan, har karlen ingen som helst gnista eller glöd? Så det där med fler Paul Simon-plattor får jag allt ta och fundera över...
Nr: 245/2222
Aha, är det den här skivan som låten Kodachrome är med på. Jag har letat efter just den låten ett tag. En kul detalj är att den är med i en annorlunda version i Frantic Freddie ett datorspel från 1984.
SvaraRaderaDen skulle vara kul att få höra!
SvaraRadera