Bra-att-ha-skivor

Jag har en hel del ”bra att ha skivor” i min samling. Skivor som jag vid något tillfälle köpt med tanken att ”den kan vara bra att ha...”.

Jag har inte köpt dem direkt för att det var skivor jag just ville ha just då, utan bara för att eventuellt ha dem till hands om den skulle behöva spelas...

Många av dem har åkt ut. Men i mina hyllor finns till exempel fortfarande skivor med Doobie Brothers från 80-talet tillsammans med en massa andra plattor jag inte ens tänker tanken att spela nu för tiden.

De bara står där och samlar damm, men de får vara kvar...för ”de kan ju vara bra att ha”... Så nu har jag samlat ihop en hel hög såna där skivor, som jag nu tänkte presentera under helgens tema.

Men förbered dig på att det inte alldeles säkert blir så där jätterolig läsning...
Jag har länge varit tveksam till att publicera de här recensionerna, men nu har jag tagit mod till mig och river av en hel bunt på en gång för att få det överstökat.

Jag är helt säker på att det finns de som har helt annan uppfattning om en del av skivorna jag tagit med. Men så är det ju med musik...

Skivan Doobie Brothers aldrig borde ha gjort (Doobie Brothers - One Step Closer)
Procols nionde samlar damm (Procol Harum - Procol´s Ninth)
På gränsen mellan snyggt och menlöst (Sea Level - On The Edge)
Ett solklart fall av hissmusik (Double - Blue)
Superdåligt GTR (GTR - GTR)
Cocker i mainstreamträsket (Joe Cocker - Luxury You Can Afford)
Något blev fel (Molly Hatchet - Beatin´ The Odds)
Ett passande omslag (Yes - Big Generator)
Klart att det gör ont (Brand X - Do They Hurt?)
Ett sista desperat försök (10cc - Windows In The Jungle)