ELTON JOHN – CAPTAIN FANTASTIC – 1975
Elton John fick en del taskiga recensioner efter Captain Fantastic and the Brown Dirt Cowboy 1975. Folk var ju vana vid att han hade åtminstone ett par hit-singlar på varje LP. Här fanns inga. Dessutom var låtarna komplicerade. För svåra och jobbiga. Inte den där vanliga popen.
Ungefär sådär tyckte väl jag också, även om Elton John just då inte var en av mina största favoriter. Jag köpte den, men skivan hamnade ganska snabbt i hyllan (och är därför i mycket bra skick).
Men Captain Fantastic är en skiva som växer. Det har jag hajat nu. För av någon anledning plockade jag fram den igen (skivan alltså) för inte så länge sen. Efter det fick den rulla jag-vet-inte-hur-många-gånger. För Captain Fantastic är en lysande Elton John-platta, kanske en av hans allra bästa.
Om du gillar Elton John för hans lejonkungenlåt eller andra av hans senare hits, eller skivor som Caribou, Rock of the Westies eller till och med Goodbye Yellow Brick Road, då ska du nog låta bli Captain Fantastic. Den har inget med dem att göra.
Men om du tycker om Tumbleweed Connection, Madman Across the Water och Honky Chateau, då är det en platta för dig. Captain Fantastic ÄR komplicerad. Låtarna är inte på något sätt självklara. Men de är genomtänkta, välbearbetade och smarta.
Soundet är dessutom oerhört klart och distinkt. Lite som det producenten Roy Thomas Baker lockade fram hos Queen. De genomgående torra trummorna är effektfulla.
När man kommit över den där inbyggda Elton John-spärren, är det bara att inse att udda Meal Ticket är en riktigt smart och tuff rocklåt, att Better of Dead är lysande läcker.
Att titellåten Captain Fantastic and the Brown Dirt Cowboy är nästan i klass med Tiny Dancer* och Tower of Babel är jävligt snyggt gjord. Till och med balladerna är bra. För Elton John smörar inte i Someone Saved My Life Tonight. Den känns äkta.
Captain Fantastic är Elton Johns (vad jag vet) enda konceptalbum. Bortser man från den obegripliga storyn är det här ett briljant album.
Nr: 945/2222
* Madman Across the Water.
Elton John fick en del taskiga recensioner efter Captain Fantastic and the Brown Dirt Cowboy 1975. Folk var ju vana vid att han hade åtminstone ett par hit-singlar på varje LP. Här fanns inga. Dessutom var låtarna komplicerade. För svåra och jobbiga. Inte den där vanliga popen.
Men Captain Fantastic är en skiva som växer. Det har jag hajat nu. För av någon anledning plockade jag fram den igen (skivan alltså) för inte så länge sen. Efter det fick den rulla jag-vet-inte-hur-många-gånger. För Captain Fantastic är en lysande Elton John-platta, kanske en av hans allra bästa.
Men om du tycker om Tumbleweed Connection, Madman Across the Water och Honky Chateau, då är det en platta för dig. Captain Fantastic ÄR komplicerad. Låtarna är inte på något sätt självklara. Men de är genomtänkta, välbearbetade och smarta.
Soundet är dessutom oerhört klart och distinkt. Lite som det producenten Roy Thomas Baker lockade fram hos Queen. De genomgående torra trummorna är effektfulla.
Att titellåten Captain Fantastic and the Brown Dirt Cowboy är nästan i klass med Tiny Dancer* och Tower of Babel är jävligt snyggt gjord. Till och med balladerna är bra. För Elton John smörar inte i Someone Saved My Life Tonight. Den känns äkta.
Nr: 945/2222
* Madman Across the Water.
Instämmer helt, ett alldeles lysande album.
SvaraRadera