PINK FLOYD – RELICS – 1971
Jag har nånstans läst att Pink Floyd ofta blev utbuade på sina konserter 1967. Folk som kom dit förväntade sig att få höra pop, Arnold Layne och See Emily Play. I stället rasslade det igång långa rymdepos med märkliga ljud- och ljuseffekter, Interstellar Overdrive.
Hur nu folk kunde få för sig att Pink Floyd skulle låta som ett vanligt pop-band har jag svårt att förstå. Arnold Layne är inte särskilt mycket beatpop, för att inte tala om knepiga och svårtydda See Emily Play. Men å andra sidan var inte spacerock särskilt etablerat 1967...
Lite av den där publikens känsla får man när man lyssnar på Relics, ett samlingsalbum från 1971. Som både är en ”Best Of” och en nästan egen platta. Best Of för att här har samlats en rad av Pink Floyds tidiga singlar, See Emily Play, Paintbox, Arnold Layne och någon till.
Dessutom har det lagts till låtar från debutplattan The Pipers At The Gates Of Dawn och förståndigt nog också ett par spår från (då) anonyma filmsoundtracken More.
Just den kombinationen av poplåtar (äh, ni vet vad jag menar) och ett antal ganska flummiga saker gör Relics till kontrastrik lyssning som en del förmodligen älskar, och som andra har svårt för.
Och så det här med ”nästan egen platta”. För att göra skivan till ett helt nödvändigt köp för oss samlare lades det nämligen till två spår som inte finns utgivna på något annan skiva, en totalt livlös studioversion av Careful With That Axe Eugene, som finns live på Ummagumma, samt Biding My Time, en komposition av Roger Waters, som man absolut kan leva utan. Han har gjort bättre...
Jag kan väl lägga till att året innan, 1970, gavs det ut två skivor med ungefär samma innehåll, The Best Of samt Masters Of Rock.
Där finns de tidiga singlarna med samt mestadels material från The Pipers At The Gates Of Dawn. Jag antar att alla tre LP-skivorna är helt nödvändig för Pink Floyd-samlare.
Nr: 684/2222
Jag har nånstans läst att Pink Floyd ofta blev utbuade på sina konserter 1967. Folk som kom dit förväntade sig att få höra pop, Arnold Layne och See Emily Play. I stället rasslade det igång långa rymdepos med märkliga ljud- och ljuseffekter, Interstellar Overdrive.
Lite av den där publikens känsla får man när man lyssnar på Relics, ett samlingsalbum från 1971. Som både är en ”Best Of” och en nästan egen platta. Best Of för att här har samlats en rad av Pink Floyds tidiga singlar, See Emily Play, Paintbox, Arnold Layne och någon till.
Dessutom har det lagts till låtar från debutplattan The Pipers At The Gates Of Dawn och förståndigt nog också ett par spår från (då) anonyma filmsoundtracken More.
Just den kombinationen av poplåtar (äh, ni vet vad jag menar) och ett antal ganska flummiga saker gör Relics till kontrastrik lyssning som en del förmodligen älskar, och som andra har svårt för.
Jag kan väl lägga till att året innan, 1970, gavs det ut två skivor med ungefär samma innehåll, The Best Of samt Masters Of Rock.
Där finns de tidiga singlarna med samt mestadels material från The Pipers At The Gates Of Dawn. Jag antar att alla tre LP-skivorna är helt nödvändig för Pink Floyd-samlare.
Nr: 684/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar