GRAHAM CENTRAL STATION – MY RADIO SURE SOUNDS GOOD TO ME – 1978
Det här är sannerligen en underskattad funkplatta. Det är inte den allra bästa LP Larry Graham gjorde med det här bandet, men det räcker långt.
Här finns massor av fräcka funkjam där Graham smattrar på ordentligt med sin slapbas; Pow, Boogie Witcha Baby och mustiga It´s The Engine In Me.
En råtung hammondorgel, en smattrande blåssektion och en svängig hallelujakör i bakgrunden gör också sitt för att höja stämningen. Men här finns också en rad smäktande soulballader, snyggt arrangerade av jazzproducenten Benny Golson. Låtar som jag nog tror attraherar soulfolket mer och än de som går igång på psykedelisk 70-talsfunk.
Det är helt okej, men på sina ställen går nog Larry Graham lite för långt. Kanske är det därför den här plattan inte anses vara något av hans storverk. Det blev också hans sista platta med Graham Central Station.
Och kanske var det därför LP:n reades ut redan i slutet av 70-talet. Jag tror inte jag gav mer än en tia för den på Domus årliga storrea nångång i början av 80-talet.
Helt okej – det också – My Radio Sure Sounds Good To Me vill jag inte vara utan nu för tiden.
Nr: 119/2222
Det här är sannerligen en underskattad funkplatta. Det är inte den allra bästa LP Larry Graham gjorde med det här bandet, men det räcker långt.
En råtung hammondorgel, en smattrande blåssektion och en svängig hallelujakör i bakgrunden gör också sitt för att höja stämningen. Men här finns också en rad smäktande soulballader, snyggt arrangerade av jazzproducenten Benny Golson. Låtar som jag nog tror attraherar soulfolket mer och än de som går igång på psykedelisk 70-talsfunk.
Det är helt okej, men på sina ställen går nog Larry Graham lite för långt. Kanske är det därför den här plattan inte anses vara något av hans storverk. Det blev också hans sista platta med Graham Central Station.
Helt okej – det också – My Radio Sure Sounds Good To Me vill jag inte vara utan nu för tiden.
Nr: 119/2222
"Domus årliga storrea"!!! Vilka minnen!!! Även i min hemstad hade Domus skivreor där man kunde göra fantastiska klipp, speciellt i mitten/slutet av 80-talet när cd-skivan hade börjat göra sitt intåg. Jag minns just vad gäller dessa reor att man ofta fick intrycket att de som prissatte skivorna inte hade någon vidare koll på musik. Om man letade efter lite smalare musik kunde man därför göra riktiga kap. Jag minns t.ex. att jag hittade en hel hög utmärkta soul- och funksamlingar från brittiska kvalitetsbolag som Ace och Charly för c:a 10:-/styck! Those were the days...
SvaraRaderaJo så var det. Och vilka skivor man kunde komma över. Det var bättre förr!
SvaraRadera