Kul, kuriosa, obskyrt, bisarrt

THE WHO – ODDS & SODS – 1974

Efter att under ett antal år genomlidit en mängd CD-utgivningar med ”outtakes” - från diverse obskyra inspelningar med allt från Beatles och Stones till betydligt nyare saker – har jag kommit fram till att det sällan är särskilt intressant.

I de flesta fall handlar det ju faktiskt om inspelningar banden inte var nöjda med. Jag kan inte komma på ett enda sådan album som faktiskt är bra... ...utom Odds & Sods, en lysande platta.

Den gavs ut 1974 men innehåller material från slutet av 60-talet, och en del senare saker också, som inte fått vara med på The Whos olika tidigare album.

Allt tillfixat och iordningställt av John Entwhistle, som inte hade något att göra medan Pete Townshend, Keith Moon och Roger Daltrey höll på Tommy.

Namnet på skivan är träffande - Odds & Sods - här finns riktigt bra låtar, blandat med obskyra och nästan bisarra saker.

Men det blir aldrig så dåligt att skivan inte är värd att ha i samlingen. De bra låtarna överväger. Vill man ett varierat Who-album är det här rätt platta. Här finns både ganska tidstypisk 60-talsrock, en och annan blues och ett par låg-tempolåtar också.

Naked Eye är en favorit, som finns i en tuffare version på Who´s Next (1971). Som kuriosa finns också bandet allra första singel med, I´m The Face, från 1964 då de fortfarande kallade sig High Numbers.

Odds & Sods gavs på 90-talet också ut på CD. På LP:n finns det totalt elva låtar, på CD:n har det utökats till 23. Ännu fler outtakes alltså...

Bara för skivomslaget hör Odds & Sods också till de där helt nödvändiga LP-skivorna. Det är berömt.

Nr: 1801/2222