CROSBY-NASH – GRAHAM NASH/DAVID CROSBY – 1972
Den här lite anonyma LP:n är en pop-pärla. Fyndiga små läckra melodier, välspelat, elegant och vackert. Helt enkelt ett lysande album, dock utan den där uppenbara och omedelbara attraktionskraften.
I stället är det aha-upplevelsen som väntar runt hörnet. Men när man väl är där blir musiken oemotståndlig. Jag tar kanske i för mycket, men jag gillar verkligen den här plattan.
Och ändå anses den här LP:n inte vara den allra bästa David Crosby och Graham Nash gjorde som duo. Men det var den första.
Musikkollektivet med David Crosby, Stephen Stills, Graham Nash och stundtals Neil Young gjorde i slutet av 60- talet och början av årtiondet efter en lång rad album i diverse olika konstellationer. De hann dessutom med att göra en hel del soloplattor.
Alla dessa skivor är inte jättebra (även om de flesta är det), då det ibland är svårt att se Crosby Stills Nash & Young som en grupp, utan mer som att de bidrog med sina egna låtar till gemensamma LP-skivor. Deja Vu är ett bra exempel på det.
Men på den här plattan är det inte så. Här är David Crosby och Graham Nash en väl fungerande enhet med gemensamt mål. Utan att tumma på sina egenheter och erfarenheter gör de här – tillsammans – en fantastiskt välgjord platta.
Inledningen med Southbound Train är för mig skivans höjdpunkt. Men varje melodi har sin egen personlighet. Lyssna dessutom på Jerry Garcias gitarrspel på The Wall Song och David Masons (Traffic) inhopp på Immigration Man.
Nr: 35/2222
Den här lite anonyma LP:n är en pop-pärla. Fyndiga små läckra melodier, välspelat, elegant och vackert. Helt enkelt ett lysande album, dock utan den där uppenbara och omedelbara attraktionskraften.
Och ändå anses den här LP:n inte vara den allra bästa David Crosby och Graham Nash gjorde som duo. Men det var den första.
Musikkollektivet med David Crosby, Stephen Stills, Graham Nash och stundtals Neil Young gjorde i slutet av 60- talet och början av årtiondet efter en lång rad album i diverse olika konstellationer. De hann dessutom med att göra en hel del soloplattor.
Men på den här plattan är det inte så. Här är David Crosby och Graham Nash en väl fungerande enhet med gemensamt mål. Utan att tumma på sina egenheter och erfarenheter gör de här – tillsammans – en fantastiskt välgjord platta.
Inledningen med Southbound Train är för mig skivans höjdpunkt. Men varje melodi har sin egen personlighet. Lyssna dessutom på Jerry Garcias gitarrspel på The Wall Song och David Masons (Traffic) inhopp på Immigration Man.
Nr: 35/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar