Bra-att-ha-skivor – Del 7
MOLLY HATCHET - BEATIN´ THE ODDS – 1980
Molly Hatchets platta Beatin´ the Odds. Vad ska man säga?
Första tanken var att kolla inställningarna på slutsteget. Den lät inte alls som de tidigare skivorna Molly Hatchet och Flirtin´ With Disaster. Jag kunde inte sätta fingret på det, men något var fel.
Förklaringen kom när jag fick för mig att kolla bandmedlemmarna. Och då insåg jag att sångaren Danny Joe Brown var utbytt mot en snubbe som heter Jimmy Farrar.
Inget ont om den gossen. Men han har inte den där whiskey-skitiga rösten som en äkta southern rock-sångare måste ha. Det hade Danny Joe Brown. Hell Yeah!
Beatin´ the Odds är visserligen rätt bra hårdrock. Men albumet är inte alls i klass med Molly Hatchets två tidigare skivor. Det här låter lite för vanligt, lite för alldagligt och kommersiellt, om man får uttrycka det så.
Men jag får väl erkänna att Beatin´ the Odds har en bra blandning av tunga rockers och hyfsade hårdrocksballader. Det är snyggt och prydligt tillrättalagt. Det kan man inte klaga på. Men jag har hört det här förr.
Bra låtar: Beatin´ the Odds och möjligtvis Penthouse Pauper.
Nr: 1044/2222
MOLLY HATCHET - BEATIN´ THE ODDS – 1980
Molly Hatchets platta Beatin´ the Odds. Vad ska man säga?
Första tanken var att kolla inställningarna på slutsteget. Den lät inte alls som de tidigare skivorna Molly Hatchet och Flirtin´ With Disaster. Jag kunde inte sätta fingret på det, men något var fel.
Inget ont om den gossen. Men han har inte den där whiskey-skitiga rösten som en äkta southern rock-sångare måste ha. Det hade Danny Joe Brown. Hell Yeah!
Beatin´ the Odds är visserligen rätt bra hårdrock. Men albumet är inte alls i klass med Molly Hatchets två tidigare skivor. Det här låter lite för vanligt, lite för alldagligt och kommersiellt, om man får uttrycka det så.
Bra låtar: Beatin´ the Odds och möjligtvis Penthouse Pauper.
Nr: 1044/2222
Räckte det inte att titta på omslaget för att undvika denna platta? Kombinationen rockmusik + serietidningsmässig vikingafetisch för pubertetspojkar har ALDRIG varit lyckad!
SvaraRaderaHe, he, så sant. Men det var Molly Hatchets gimmick att ha såna där skivomslag på alla sina skivor...
SvaraRadera...och det är klart...allt de spelade in blev inte bra heller (men en del är det).
Frank Frazetta, en mycket bra konstnär för allmogen.
SvaraRadera