Bra-att-ha-skivor – Del 1
DOOBIE BROTHERS – ONE STEP CLOSER - 1980
Egentligen skulle jag inte alls vilja ta upp den här skivan här. Men nu har jag ju satt upp såna regler för den här bloggen, att jag ska skriva om ALLA skivor jag har i samlingen. Det är bara därför.
Och sen. Jag har haft den här skivan stående i minst 25 år. Och hela tiden har jag retat mig på den.
Nu ger jag tillbaka. Läs och lid.
Doobie Brothers album OneStep Closer från 1980 gör mig nästan lite sjuk. Mer utslätat och smetigt än så här kan det väl knappast bli. Den påminner mest om fett soppspad där små fettklumpar flyter omkring bland sönderkokta bitar av morötter, årsgammal potatis och purjolök...
Detta är skivan Doobie Brothers aldrig borde gjort. De borde inte gjort de två tidigare plattorna heller, Livin´On The Fault Line och Minute By Minute. Men den här borde de ABSOLUT låtit bli.
Det finns faktiskt inte en enda låt här som jag skulle kunna rekommendera till nån att lyssna på. Särskilt inte som gitarristen Jeff ”Skunk” Baxter inte fanns med i bandet längre när den här skivan gjordes.
Han är inte min favoritgitarrist, men det går inte att komma ifrån att han var skicklig. Ersättaren, John McFee, hade inte de kvaliteterna. Nej, några riktigt köttbitar att sätta tänderna i finns det inte i den här soppan.
Men ser man One Step Closer i stället som ett album med soulsångaren Michael McDonald blir det kanske lite annorlunda. För min del dock inte ett dugg roligare att lyssna på. Men som en medioker white-soul-platta kanske den duger.
Det här är en LP som allt som oftast brukar dyka upp i begagnatbackarna och mer än lovligt många gånger brukar säljas på Tradera väldigt billigt. Det kanske kan vara frestande att slå till och köpa den. Men om du gör det, kom inte och säg att du inte blivit varnad!
Nr: xxx/2222 (skivan är utrensad)
DOOBIE BROTHERS – ONE STEP CLOSER - 1980
Egentligen skulle jag inte alls vilja ta upp den här skivan här. Men nu har jag ju satt upp såna regler för den här bloggen, att jag ska skriva om ALLA skivor jag har i samlingen. Det är bara därför.
Doobie Brothers album OneStep Closer från 1980 gör mig nästan lite sjuk. Mer utslätat och smetigt än så här kan det väl knappast bli. Den påminner mest om fett soppspad där små fettklumpar flyter omkring bland sönderkokta bitar av morötter, årsgammal potatis och purjolök...
Det finns faktiskt inte en enda låt här som jag skulle kunna rekommendera till nån att lyssna på. Särskilt inte som gitarristen Jeff ”Skunk” Baxter inte fanns med i bandet längre när den här skivan gjordes.
Han är inte min favoritgitarrist, men det går inte att komma ifrån att han var skicklig. Ersättaren, John McFee, hade inte de kvaliteterna. Nej, några riktigt köttbitar att sätta tänderna i finns det inte i den här soppan.
Det här är en LP som allt som oftast brukar dyka upp i begagnatbackarna och mer än lovligt många gånger brukar säljas på Tradera väldigt billigt. Det kanske kan vara frestande att slå till och köpa den. Men om du gör det, kom inte och säg att du inte blivit varnad!
Nr: xxx/2222 (skivan är utrensad)
Livin´On The Fault Line och Minute By Minute. var mina favoriter och var dessa skivor som jag fick upp ögona för gruppen med, ska genast kolla upp DOOBIE BROTHERS – ONE STEP CLOSER - 1980 tack för tippset,
SvaraRaderaHe, he, precis de skivorna med Doobies som jag inte gillar.
SvaraRaderaMen tycker du de skivorna är bra ska du absolut kolla upp Michael McDonalds soloplattor också.