En Camel på fyra ben

CAMEL – MIRAGE – 1974

Camels album Mirage från 1974 känns nästan som ett måste i varje skivsamling av lite större omfång. Åtminstone om man är lite inne på det här med progressiv rock.

Det är en nästan klassisk platta i de sammanhangen. Det räcker egentligen bara med skivfodralet för att den ska vara kvalificerad till det. Det är läckert med den där cigarettaskkamelen, det tycker i alla fall jag.

Jag har flera gånger försökt mig på att skriva om skivan. Men varenda gång har jag börjat tveka. Jag kan inte riktigt avgöra hur bra jag egentligen tycker den är.

Och jag har väldigt svårt att fundera ut vad det är Camel vill med skivan. Jag är inte helt säker på att bandet visste det heller. För jag hittar klara spår till Canterburyscenen. Det finns ingen tvekan om.

Och till Tolkiens sagor (!), och inte minst till storheter som Yes, ELP och Genesis. Det fjärde benet får nog sägas vara Jethro Tull, även om inte jag tycker Camel sammantaget når upp till de höjderna.

Ljudbilden är inte särskilt uppseendeväckande. Men Camel hade ändå helt klart hittat något intressant. Den är mestadels instrumental, även om det finns en hel del sångpartier.

Jag gillar särskilt den jazziga inledningen med Freefall och efterföljaren Tull-inspirerade Supertwister. Sen är fantasysviten Nimrodel en riktigt snygg sak.

Nr: 1958/2222