STEVE MILLER BAND – SAILOR – 1968
Steve Miller Band brukar oftast buntas ihop med alla de vanliga amerikanska popbanden som dök upp på 70-talet i USA tack vare LP-skivor som The Joker, Fly Like An Eagle och Book Of Dreams. Men det är inte hela sanningen.
När det snackas 60-tal, psykedelia och amerikanska västkusten handlar det oftast om Jefferson Airplane, Doors och Grateful Dead. Men jag vill påstå att Steve Miller Band bör nämnas i precis samma respektfulla andetag. Gruppens tidiga album på 60-talet är psykedelia.
Jag påstår till och med helt fräckt att Jefferson Airplane bara skrapade lite på ytan jämfört med Steve Millers sound. Sailor från 1968, skapad i San Franciscos då märkliga och synnerligen kreativa musikatmosfär, sammanfattar på något sätt hela tidseran. Det är helt enkelt en bländade uppvisning i psykedelisk rock.
Musiken är inte lätt att ta till sig, som Airplanes White Rabbit och Somebody To Love, eller utstuderat mörk som Doors Strange Days. Om Jefferson Airplanes musik är festmusiken, är Steve Miller och Sailor den där plattan som hamnar på skivtallriken när festen är över och de sista utmattade häckar i sofforna.
Det är den skivan som ligger kvar på skivtallriken dagen efter och spelas om och om igen. Soundet är behagligt, delvis nästan avkopplande, men utstuderat fräckt, påträngande och effektfullt.
Redan i slutet av 60-talet visste Steve Miller hur kan skulle använda ljudeffekter och ekon för att förstärka upplevelsen. Inledningen med en dyster tjutande mistlur är både effektfull och suggestiv.
Jag ser den här LP:n som en enhet som ska avnjutas i ett stycke. Men om jag nödvändigtvis måste välja ut några spår får det bli Living In The USA, som blev en mindre hit, samt läckra Gangsters Of Love, som Steve Miller Band (tror jag) fortfarande har på sin liverepertoar.
Nr: 676/2222
Steve Miller Band brukar oftast buntas ihop med alla de vanliga amerikanska popbanden som dök upp på 70-talet i USA tack vare LP-skivor som The Joker, Fly Like An Eagle och Book Of Dreams. Men det är inte hela sanningen.
Jag påstår till och med helt fräckt att Jefferson Airplane bara skrapade lite på ytan jämfört med Steve Millers sound. Sailor från 1968, skapad i San Franciscos då märkliga och synnerligen kreativa musikatmosfär, sammanfattar på något sätt hela tidseran. Det är helt enkelt en bländade uppvisning i psykedelisk rock.
Det är den skivan som ligger kvar på skivtallriken dagen efter och spelas om och om igen. Soundet är behagligt, delvis nästan avkopplande, men utstuderat fräckt, påträngande och effektfullt.
Redan i slutet av 60-talet visste Steve Miller hur kan skulle använda ljudeffekter och ekon för att förstärka upplevelsen. Inledningen med en dyster tjutande mistlur är både effektfull och suggestiv.
Jag ser den här LP:n som en enhet som ska avnjutas i ett stycke. Men om jag nödvändigtvis måste välja ut några spår får det bli Living In The USA, som blev en mindre hit, samt läckra Gangsters Of Love, som Steve Miller Band (tror jag) fortfarande har på sin liverepertoar.
Nr: 676/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar