KINKS – MUSWELL HILLBILLIES - 1971
Muswell Hillbillies och jag trivs bra tillsammans. Det är en trevlig kinks-skiva. Ragtime och 20-talsjazz. Och Ray Davies i form, som för det mesta. Det är inte Kinks bästa album, även om det finns en del som vill kalla det Kinks sista klassiker.
Det var den första också, alltså på nya bolaget RCA. Muswell Hillbillies måste känts som en bra start för det.
Dessutom är mitt exemplar en dynaflex-skiva (om du inte har nån sån hemma, så spring och köp en direkt, så har du fixat årets roligaste partytrick...).
Dynaflex-skivor var rätt inne i början av 70-talet. De var så tunna och böjliga att man nästan kunde vika ihop dem som ett korvbröd. Har jag hört...hur långt det verkligen går att böja dem har jag aldrig testat. Har inte vågat.
Tillbaka till trivselfaktorn. Som är hög på Muswell Hillbillies, trots att det knappast är rock eller pop. Men jag vill nog påstå att Ray Davies gjorde ett mycket bra jobb med låtarna.
Skivan känns seriös och filosofisk, här finns satir och humor, bra melodier och ett läckert jazzsound. Holiday till exempel, som jag gillar lite extra mycket. Be-boplåten Skin & Bones är också en väldigt snygg sak.
Ur en ren popsynvinkel kanske man skulle kunna hävda att inte en enda låt skulle vara något extra.
Men va tusan, lyssna på 20th Century Life, Complicated Man och Have A Cuppa Tea. Det är bra grejer.
Nr: 1710/2222
Muswell Hillbillies och jag trivs bra tillsammans. Det är en trevlig kinks-skiva. Ragtime och 20-talsjazz. Och Ray Davies i form, som för det mesta. Det är inte Kinks bästa album, även om det finns en del som vill kalla det Kinks sista klassiker.
Dessutom är mitt exemplar en dynaflex-skiva (om du inte har nån sån hemma, så spring och köp en direkt, så har du fixat årets roligaste partytrick...).
Tillbaka till trivselfaktorn. Som är hög på Muswell Hillbillies, trots att det knappast är rock eller pop. Men jag vill nog påstå att Ray Davies gjorde ett mycket bra jobb med låtarna.
Skivan känns seriös och filosofisk, här finns satir och humor, bra melodier och ett läckert jazzsound. Holiday till exempel, som jag gillar lite extra mycket. Be-boplåten Skin & Bones är också en väldigt snygg sak.
Nr: 1710/2222
1. Angående "Musswell hillbillies":
SvaraRaderaEn kompis som är hängiven Kinks-entusiast försökte få mig att gilla denna platta med motiveringen "du gillar ju gammal swing, tradjazz och liknande". Min svar blev då: "Ja, men varför ska jag då lyssna på ett gäng engelsmän som försökte efterlikna den musiken, fast sämre och 30 - 40 år för sent?".
Nu ska jag väl inte vara alltför fördömande. Jag minns "Muswell hillbillies" som en småtrevlig platta. Men jag vidhåller att Kinks passerade sitt bäst före-datum någon gång kring 1970.
2. Vad gäller Dynaflex-plattor:
Jag har en del sådana i samlingen (huvudsakligen loppis-fynd). Är ljudkvaliteten sämre på dessa skivor, eller är det jag som inbillar mig? Jag tycker att de låter sämre, men det kanske är något jag fått för mig för att den tunna, sladdriga kvaliteten får dem att kännas som något slags lågbudget-utgåvor.
Jo det är nog sant att Kinks var bäst runt 70 och strax innan.
SvaraRaderaVad det gäller ljudet har jag varit inne på samma tanke som du, men det är svårt att jämföra, då jag inte fått tag på album i både som normal skiva och dynaflex.
Men är det nån skillnad är den väldigt liten. tror jag...
Tjockare vinylskivor med djupare spår höjer dynamiken på ljudet.
SvaraRaderaTror dig absolut. Men samtidigt tycker jag att skivor som släpps nu, som oftast är 180 gr inte har lika bra ljud som äldre vinylskivor.
SvaraRaderaMen det handlar kanske om nåt helt annat, hänger kanske på den digitala inspelning...