MARIANNE FAITHFULL – RICH KID BLUES - 1985
Samlingsalbum brukar jag aldrig lägga någon större energi på. Varför skulle jag göra det? Särskilt efter att hela cd-marknaden fullkomligt översvämmats av nyutgivningar, glömda gamla inspelningar, outtakes och demoversioner av nästan allt som gjorts...som det går att tjäna pengar på vill säga. Meningslöst.
Man skulle kunna tro att Rich Kid Blues är ett av alla dessa samlingsalbum. Detta eftersom en av de två skivorna i denna dubbel-LP innehåller låtar från Marianne Faithfulls första album efter hennes comeback i slutet av 70-talet, Dreaming My Dreams utgiven 1977.
De låtarna tänker jag inte inte lägga energi på här. Det var en ganska risig skiva som fullt rättvist kom helt i skuggan av Broken English, som blev hennes stora supercomeback 1979. Nej, det intressanta med Rich Kid Blues är den andra av de två skivorna.
Den innehåller låtar som aldrig gavs ut när det var tänkt, 1971. Då ansågs de inte hålla måttet. Men när Marianne Faithfull på 80-talet på allvar var tillbaka efter flera års drogberoende blev det en liten pittoresk sak – och förmodligen ganska lönsam – att ge ut.
Låtarna spelades in under en period då hon knappast var i allra bästa form. Hennes röst är svag och ofokuserad, här låter hon ungefär som Melanie Safka, dock utan samma barnsliga men bittra underton.
Kompet är sparsamt och består nästan enbart av akustisk gitarr. Låtvalet är intressant, här gör hon nästan enbart covers. Bob Dylan, Cat Stevens, James Taylor och till och med George Harrison finns med i setlistan.
Det är fullt förståeligt att skivbolagen inte trodde det skulle funka 1971. Men märkligt nog är det väldigt spännande nu.
För det första är det låtar från en period i Marianne Faithfulls liv som knappast finns dokumenterad någon annanstans.
För det andra är det spännande att få höra hennes egna och ibland mycket speciella tolkningar av Dylans Vision of Johannah och It´s All Over Now, Baby Blue.
Eller varför inte George Harrisons Beware Of Darkness, som Marianne Faithfull gör på ett helt annat sätt än den gamle ex-beatlen förmodligen tänkt sig. Så faktiskt. Rich Kid Blues är nog nödvändig för alla samlare av Marianne Faithfulls musik.
Nr: 1078/2222
Samlingsalbum brukar jag aldrig lägga någon större energi på. Varför skulle jag göra det? Särskilt efter att hela cd-marknaden fullkomligt översvämmats av nyutgivningar, glömda gamla inspelningar, outtakes och demoversioner av nästan allt som gjorts...som det går att tjäna pengar på vill säga. Meningslöst.
De låtarna tänker jag inte inte lägga energi på här. Det var en ganska risig skiva som fullt rättvist kom helt i skuggan av Broken English, som blev hennes stora supercomeback 1979. Nej, det intressanta med Rich Kid Blues är den andra av de två skivorna.
Den innehåller låtar som aldrig gavs ut när det var tänkt, 1971. Då ansågs de inte hålla måttet. Men när Marianne Faithfull på 80-talet på allvar var tillbaka efter flera års drogberoende blev det en liten pittoresk sak – och förmodligen ganska lönsam – att ge ut.
Kompet är sparsamt och består nästan enbart av akustisk gitarr. Låtvalet är intressant, här gör hon nästan enbart covers. Bob Dylan, Cat Stevens, James Taylor och till och med George Harrison finns med i setlistan.
För det första är det låtar från en period i Marianne Faithfulls liv som knappast finns dokumenterad någon annanstans.
För det andra är det spännande att få höra hennes egna och ibland mycket speciella tolkningar av Dylans Vision of Johannah och It´s All Over Now, Baby Blue.
Eller varför inte George Harrisons Beware Of Darkness, som Marianne Faithfull gör på ett helt annat sätt än den gamle ex-beatlen förmodligen tänkt sig. Så faktiskt. Rich Kid Blues är nog nödvändig för alla samlare av Marianne Faithfulls musik.
Nr: 1078/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar