BULLFROG – BULLFROG – 1976
Krautrock har alltid en viss lockelse på mig, inte minst då det handlar om förhållandevis okända band. Bullfrog hör till denna udda skara.
Egentligen blev Bullfrog bara riktigt stora i Portugal (!), där de under en kort period i mitten av 70-talet till och med sålde fler skivor än ABBA. Det var kanske anledningen till att den här LP:n, gruppens första, också släpptes i USA.
Att jämföra Bullfrog med de stora krautrockbanden går inte, utom möjligtvis med Eloy och Jane på 80-talet. Bullfrog är nämligen mer ett vanligt hårdrockband, men med vissa progressiva tendenser. Inte direkt uppseendeväckande.
Därmed inte sagt att skivan inte är värd att spelas. Bullfrog, som alla tyska band från den här tiden, hittade sina influenser hos de (bättre) brittiska föregångarna.
Jag kan inte låta bli att tänka på Deep Purples Mark II:a. De tendenserna finns helt klart, åtminstone på a-sidan där låtarna mer eller mindre är ordinär hårdrock.
Att B-sidan är roligare råder ingen tvekan om för den som hellre lyssnar på avantgardistisk progressiv rock än vanligt hårdrocksmalande. Här finns bara två låtar, långa saker där Bullfrog siktar betydligt högre än på den första sidan.
Då kommer jag på mig själv att jämföra deras låtar med främst Jane, det är nämligen rätt tunga grejer. Men att Eloys atmosfäriska uttryck också finns där är helt klart.
Min sammanfattning blir: Detta är en helt okej krautrockplatta, men inte direkt spännande. Troligen mest intressant för samlare.
Nr: 1608/2222
Krautrock har alltid en viss lockelse på mig, inte minst då det handlar om förhållandevis okända band. Bullfrog hör till denna udda skara.
Att jämföra Bullfrog med de stora krautrockbanden går inte, utom möjligtvis med Eloy och Jane på 80-talet. Bullfrog är nämligen mer ett vanligt hårdrockband, men med vissa progressiva tendenser. Inte direkt uppseendeväckande.
Jag kan inte låta bli att tänka på Deep Purples Mark II:a. De tendenserna finns helt klart, åtminstone på a-sidan där låtarna mer eller mindre är ordinär hårdrock.
Då kommer jag på mig själv att jämföra deras låtar med främst Jane, det är nämligen rätt tunga grejer. Men att Eloys atmosfäriska uttryck också finns där är helt klart.
Min sammanfattning blir: Detta är en helt okej krautrockplatta, men inte direkt spännande. Troligen mest intressant för samlare.
Nr: 1608/2222
Jag är betydligt mer förtjust i den här skivan och den här gruppen än vad du verkar vara. För mig som gillar rossliga sångare är Gerd Hoch något av en uppenbarelse. Kul att se att det fanns en USA-press; det kände jag inte till. På samma etikett finns ju en annan krautkanon som också släpptes på Sky i Tyskland, nämligen "La Leyla" med Ramses. Den kan jag mycket varmt rekommendera om du inte har den.
SvaraRadera