DWIGHT TWILLEY BAND – SINCERELY - 1976
Första gången jag hörde I´m On Fire var nog i Kjell Alinges radioprogram Eldorado (var annars?). Vilken lysande poplåt det var! Den är lika bra nu för tiden.
Debutsingeln med Dwight Twilley – amerikanernas svar på Nick Lowe – är inget annat än genialisk bubblande, sprudlande pop. Och tidlös, I´m On Fire!
Jag har för mig att den kom på singel 1975, men var ohyggligt svår att få tag på. Jag fick vänta till första LP:n med Dwight Twilley Band – Sincerely – dök upp bland skivnyheterna några månader senare.
Den plattan är utsliten och sönderspelad. Det är en sån där skiva man nog kan spela hur många gånger som helst utan att tröttna.
För I´m On Fire var naturligtvis inte den enda bra låten på skivan. Dwight Twilley och hans kumpan Phil Seymour är lysande tillsammans.
Sincerely är britpop, Beach Boys, rockabilly, powerrock, mixat med den amerikanska musiktraditionen och varför inte lite southern rock. För nånstans påminner I´m On Fire en hel del om Tom Pettys sound...
Nr: 1211/2222
Första gången jag hörde I´m On Fire var nog i Kjell Alinges radioprogram Eldorado (var annars?). Vilken lysande poplåt det var! Den är lika bra nu för tiden.
Jag har för mig att den kom på singel 1975, men var ohyggligt svår att få tag på. Jag fick vänta till första LP:n med Dwight Twilley Band – Sincerely – dök upp bland skivnyheterna några månader senare.
Den plattan är utsliten och sönderspelad. Det är en sån där skiva man nog kan spela hur många gånger som helst utan att tröttna.
Sincerely är britpop, Beach Boys, rockabilly, powerrock, mixat med den amerikanska musiktraditionen och varför inte lite southern rock. För nånstans påminner I´m On Fire en hel del om Tom Pettys sound...
Nr: 1211/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar