RUPHUS – NEW BORN DAY – 1973
En del nätrecensenter jublar högt och (anar jag) slår frivolter när de skriver om New Born Day, och hävdar med bestämdhet att det är den bästa rockplatta som någonsin gjorts i Norge.
Andra är betydligt mer sansade och menar att det bara är en av de bästa, och nämner i nästa andetag ett par andra norska rockband, Titanic och Aunt Mary.
Det är möjligt att de som jublar har rätt. New Born Day är en riktigt vass sak, som en blandning av tidiga Deep Purple och Genesis var det nån som påstod, och det stämmer nog.
Men det kan också vara så att de något mer sansade vet bäst. Jag kan inte vara till nån hjälp, har inte hört något av de andra banden... Men New Born Day gillar jag.
Skivan är lätt ruffig och har en opolerad charm. Jämförelserna med Deep Purple är inte alls fel. Inledningen med stökiga Coloured Dreams är en sån där perfekt start som gör att intresset är på topp redan från första varvet på skivan.
Ruphus lugnar ner sig efter det och ger sen prov på både jazz, fläskigt orgelkomp, en stånkande bas och suggestiva melodislingor. De går med andra ord längre än Purple.
Antydningar av influenser från Peter Gabriels Genesis finns där, men i så fall bör även band som Ekseption och Jethro Tull nämnas. Den tyska krautrocken finns också all anledning ta upp. Jag tycker mig hitta vissa likheter inte minst med kraut-jazz-rockgänget Birth Control.
Gamla progrockfans som kan Ruphus betydligt bättre än jag säger att det är gruppens första plattor som är mest intressanta. De gled senare över på mer symfonisk rock för att ännu längre fram ta sig vidare till jazzfusion.
New Born Day är Ruphus debut-LP och en sån där skiva som är skitsvår att få tag på nu för tiden. Samlare av progressiv rock skattar den nämligen högt, med all rätt.
När jag köpte skivan hade jag inte en aning om detta. Men jag kände på mig att Ruphus borde finnas i samlingen. Och det lät spännande med ett norskt progrockband.
Och när jag nu fått tillfälle att stifta närmare bekantskap med Ruphus kan jag bara konstatera att min känsla stämde.
Nr: 32/2222
En del nätrecensenter jublar högt och (anar jag) slår frivolter när de skriver om New Born Day, och hävdar med bestämdhet att det är den bästa rockplatta som någonsin gjorts i Norge.
Andra är betydligt mer sansade och menar att det bara är en av de bästa, och nämner i nästa andetag ett par andra norska rockband, Titanic och Aunt Mary.
Men det kan också vara så att de något mer sansade vet bäst. Jag kan inte vara till nån hjälp, har inte hört något av de andra banden... Men New Born Day gillar jag.
Skivan är lätt ruffig och har en opolerad charm. Jämförelserna med Deep Purple är inte alls fel. Inledningen med stökiga Coloured Dreams är en sån där perfekt start som gör att intresset är på topp redan från första varvet på skivan.
Antydningar av influenser från Peter Gabriels Genesis finns där, men i så fall bör även band som Ekseption och Jethro Tull nämnas. Den tyska krautrocken finns också all anledning ta upp. Jag tycker mig hitta vissa likheter inte minst med kraut-jazz-rockgänget Birth Control.
Gamla progrockfans som kan Ruphus betydligt bättre än jag säger att det är gruppens första plattor som är mest intressanta. De gled senare över på mer symfonisk rock för att ännu längre fram ta sig vidare till jazzfusion.
När jag köpte skivan hade jag inte en aning om detta. Men jag kände på mig att Ruphus borde finnas i samlingen. Och det lät spännande med ett norskt progrockband.
Och när jag nu fått tillfälle att stifta närmare bekantskap med Ruphus kan jag bara konstatera att min känsla stämde.
Nr: 32/2222
Har aldrig hört den här plattan men äger en Titanic Lp, vilket till beskrivningen låter liknande. Kanske lite mer hårdare rock. Väl värt att kolla upp. Andra Titanic plattan är inte fasligt dyr men väl värt det. //Jonas
SvaraRaderaJodå, nog har jag börjat leta efter både Titanic och Aunt Mary efter att jag fått tag på den här plattan. De verkar vara ganska svåra att hitta, men jag ger mig inte.
SvaraRaderaDe bästa norska plattorna i den här genren enligt min mening är annars Junipher Greens dubbel-lp "Friendship" och de bägge plattorna med Höst. Ja, och så Aunt Mary då förstås. Med dem handlar det om andra och trejde plattan, "Janus" respektive "Loaded". Alla dyra som stryk i original givetvis, men det finns ju nypressar. Sedan håller jag med min namne ovan om att du absolut bör leta upp de tidiga Titanicplattorna som mycket riktigt inte alls är speciellt dyra. De bör kunna hittas för max 150 kr, och då får man mycket fin prog för pengarna som låter mycket dyrare :)
SvaraRaderaKanon! det där var saker jag aldrig hört talas om. De hamnar på listan...
RaderaKände inte till detta så jag tackar för tipset. Verkligen en kanonplatta! /Göran
SvaraRadera