The Musical Box: Don Henleys väloljade trut

måndag 27 augusti 2012

Don Henleys väloljade trut

EAGLES – ON THE BORDER - 1974

Eagles är ett av alla tiders största band. Om man räknar antalet sålda skivor och hitlåtar.
I huset där jag bor är de dock inte lika stora.

Förr var det annat får jag väl erkänna. På 70-talet, och även långt senare, var Don Henley, Joe Walsh, Glenn Frey och Randy Meissner några av mina stora hjältar.
Men nu har jag tröttnat. Och har kommit fram till följande:
Eagles är ett rätt mediokert band. Deras låtar är ärligt talat ganska alldagliga. Don Henley är knappast nån Lennon/McCartney när det gäller att skriva musik. Och stämsång...tja, va faen...det gjorde bröderna Gibb minst lika bra...

Okej, okej, okej. Don Henley är en bra trummis och har en väloljad trut, Joe Walsh är en skummis, men rätt fräck gitarrist, Frey, Meissner, Felder, Schmidt är naturligtvis också skickliga.
On The Border från 1974,som var Eagles tredje album, var där det väloljade och välkammade började märkas på allvar. För min del är detta en skiva jag definitivt inte spelar nu för tiden.

Missförstå mig inte nu. Det är ingen dålig skiva. Eagles gjorde aldrig några dåliga grejer. On The Border är BRA. Men...

Musiken är så välarrangerad, snygg och faktiskt smakfull att det blir skitjobbigt att höra Don Henley i en smäktande ballad som Already Gone eller The Best Of My Love.

Till och med i de lite rockigare låtarna - jäpp, Eagles kunde det också - som till exempel James Dean, låter det vanligt, lite småtråkigt och smörigt.

Nr: 2017/2222

2 kommentarer:

  1. Jag tycker om mycket country, i synnerhet klassisk honky tonk och western swing från 40-, 50- och 60-talen. Men jag har aldrig riktigt kunnat ta till mig den smöriga countryrock som Eagles och liknande band gjorde på 70-talet. I den mån jag överhuvudtaget intresserar mig för country från 70-talet tycker jag att s.k. "outlaw"-artister som Waylon Jennings känns betydligt roligare.

    SvaraRadera
  2. Håller med dej helt om "smörig countryrock".

    SvaraRadera