The Musical Box: Extremt fånigt, men...

söndag 21 oktober 2012

Extremt fånigt, men...

En sexa Skåne (andra benet) – Del 6

Kommer nån ihåg den här skivan? Var det nån enda som fattade vad det handlade om? Men visst är det helt sagolikt?

PHILEMON ARTHUR AND THE DUNG – MUSIKENS HISTORIA DEL 1 OCH 2 - 1972 

Det finns två sätt att angripa Philemon Arthur and the Dung. Antingen lägger man sig på samma nivå och försöker skriva en helt oseriöst rolig ordföljd.
Eller så gör man en eftertänksam vetenskaplig analys, följt av en djuplodande journalistisk text om det allvarligt samhällskritiska med detta fenomen.
Den typen av texter är inte min grej. Och rolig kan jag inte vara på beställning... Så det får bli som det blir...
Det finns förresten också två sätt att attackera lyssnandet på Musikens historia del 1 och 2. Man kan ta det för precis vad det är och älska Philemon Arthur för det fullständigt meningslösa och extremt fåniga.

Eller så förstår man inte alls meningen med dessa hopplösa ramsor - inspelade 1971 och 1972 på en Revox tvåkanalsbandspelare och en Dux bandola monobandspelare i ”sovrummet på vinden, Skåne” - och hatar det.

Vem de två som ligger bakom skivan – Philemon Arthur respektive The Dung – är fortfarande ett mysterium.

Skivbolaget Silence har hållit tyst i 40 år och ännu har ingen person trätt fram och sagt sig vara ansvarig för denna skapelse.

Ett rykte säger att det skulle vara Thomas och Mikael Wiehe, ett annat att det är gruppen Risken Finns.

Det enda som yppats är att de inte vill träda fram eftersom de bor i en by i nordvästra Skåne där alla känner alla...
Skivan gavs ut på vinyl 1972 och cirkulerade bland mina kompisar ungefär på samma sätt som det där ökända kassettbandet med Eddie Meduza eller Johnny Bodes Bordellmammas visor.

Med andra ord var det ingen som hade skivan...men alla hade hört den. Jag hade den inte heller, förrän jag långt senare, på 90-talet, inte kunde låta bli att köpa skivan på CD.

LP:n går att få tag på, men räknas som en riktig svensk klassiker och brukar därför bli väldigt dyr. Jag har till och med sett den inramad.

Nr: 47/CD

1 kommentar:

  1. Min far spelade låtar för mig från denna plattan när jag fortfarande bodde hemma. Jag hatade vad jag hörde!
    Men. Nu när jag lyssnat på mer musik. Breddat min "palett" så förstår jag plattan och faktiskt håller den såm ett mästerverk. I sitt eget lilla universum. Det låter verkligen inte som någonting annat. Det närmsta jag kan komma är ev en svensk motsvarighet till Captain Beefhearts Troutmask.. men...
    En platta som PA&D kan inte spelas spelas in och släppas på ett bolag idag. Kanske inte borde gjorts då heller. Men jag är glad att det gjordes.

    SvaraRadera