Hur ska jag förklara bort den här skivan då?
Men vänta, det kanske jag inte alls behöver...
EASYBEATS – HOLDING ON – 1969
1969 var Easybeats inne i sista andningen, den saken är säker. Luften hade nog gått ur våra australiensiska vänner vid den tiden och det var några år sedan sist...Friday On My Mind, menar jag då.
Men jag stöttar givetvis Harry Vanda och George Young i precis allt de gjort. Det gäller Holding On också...
Jo, det här är en knepig skiva. Här gör Easybeats låtar som i alla fall jag aldrig trodde det skulle vara möjligt att de ens skulle tänka tanken att ge sig på. Det är riktigt skumt på sina ställen.
Man skulle kunna hävda att det är psykedelia när melodislingorna far som galna katter genom högtalarna och gitarrerna försvinner och sen dyker på de mest konstiga ställen. Men jag är inte alls säker.
Och så gillar jag den där tuffa hammondorgeln som öser på i bakgrunden. Det och handklapp och en kör som sett sina bästa dagar. Det är psykedelia. Och om det inte är det, så är det i alla fall så nära progressiv rock Easybeats någonsin kom.
Så ja. Jag gillar den här plattan. Den är så oväntat konstig och mycket speciell.
Sanningen är dock att detta sista album med Easybeats delvis är en samling halvfärdiga demolåtar och att Easybeatsgänget var ganska trötta på varandra när den spelades in. Det är därför det låter som det gör.
Så var det med det. Men rolig att lyssna på är den ändå.
Skivan jag har är en tysk utgåva på Karussell. Samma LP fick på andra ställen namnet Friends och då med annan låtordning. Vilken som är det ”rätta” spelar kanske mindre roll. Tydligen är den ganska ovanlig oavsett vilket.
Nr: 2047/2222
EASYBEATS – HOLDING ON – 1969
1969 var Easybeats inne i sista andningen, den saken är säker. Luften hade nog gått ur våra australiensiska vänner vid den tiden och det var några år sedan sist...Friday On My Mind, menar jag då.
Jo, det här är en knepig skiva. Här gör Easybeats låtar som i alla fall jag aldrig trodde det skulle vara möjligt att de ens skulle tänka tanken att ge sig på. Det är riktigt skumt på sina ställen.
Man skulle kunna hävda att det är psykedelia när melodislingorna far som galna katter genom högtalarna och gitarrerna försvinner och sen dyker på de mest konstiga ställen. Men jag är inte alls säker.
Och så gillar jag den där tuffa hammondorgeln som öser på i bakgrunden. Det och handklapp och en kör som sett sina bästa dagar. Det är psykedelia. Och om det inte är det, så är det i alla fall så nära progressiv rock Easybeats någonsin kom.
Så ja. Jag gillar den här plattan. Den är så oväntat konstig och mycket speciell.
Sanningen är dock att detta sista album med Easybeats delvis är en samling halvfärdiga demolåtar och att Easybeatsgänget var ganska trötta på varandra när den spelades in. Det är därför det låter som det gör.
Så var det med det. Men rolig att lyssna på är den ändå.
Skivan jag har är en tysk utgåva på Karussell. Samma LP fick på andra ställen namnet Friends och då med annan låtordning. Vilken som är det ”rätta” spelar kanske mindre roll. Tydligen är den ganska ovanlig oavsett vilket.
Nr: 2047/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar