Oz Rock - Del 7
...och så en av de riktigt stora...
FLASH AND THE PAN – LIGHTS IN THE NIGHT - 1980
Mitt första minne av att jag hörde den här skivan var i en frisörsalong på Östra Storgatan i Jönköping. Med andra ord skulle man därmed kunna klassa Flash and the Pan som hissmusik från 80-talets.
Om det vore så enkelt...
Man skulle också kunna påstå att George Young och Harry Vandas till synes lättsmälta 80-talspop fick oförtjänt draghjälp av AC/DC, där Georges två yngre bröder misshandlade gitarrer.
Om det vore så enkelt...
Eller att Flash And the Pan aldrig skulle sett dagens ljus om inte Young och Vanda en gång i forntiden varit med och lirat i legendariska 60-talsgänget Easybeats. Jo, det var de båda som skrev Friday On My Mind.
Blir det enklare av det?
Nja, jag tror Flash And The Pans framgångar var en kombination av allt det där. Känslan för läcker melodiös 60-talspop fanns där. Känslan för vad som gällde i början av 80-talet fanns där också. Young hade producerat ett antal av AC/DC:s album.
För det tredje dök Flash And The Pan upp vid alldeles rätt tidpunkt. I svallet efter nya vågen, en tid när i princip allt var helt okej...till och med att göra halvt om halvt syntetisk pop med dragning åt den brittiska synthpopen.
Nu är så klart Lights In The Night, som är gruppens andra LP, betydligt bättre än det mesta av den samtida synthpopen. Young och Vanda gjorde smarta melodier med en synnerligen egensinnig twist. Referenserna till 60-talspopen gör så klart också mycket.
För egen del tycker jag Lights In The Night är en lysande popskiva. Media man, Headhunter och Make Your Own Cross är väldigt bra pop nu för tiden också. Däremot sätter jag ett litet frågetecken för Welcome To The Universe, där jag misstänker att Young/Vanda sneglat på Styx...
Under avdelningen ”skojig trivia” borde jag väl också lägga till att skivans svarta omslag gömmer en hemlighet. Under den till synes bakelitsvarta ytan döljer sig nämligen en bild. Tittar man noga och i rätt ljus ser man att det är den australiska omslagsbilden till debutplattan.
Nr: 150/2222
...och så en av de riktigt stora...
FLASH AND THE PAN – LIGHTS IN THE NIGHT - 1980
Mitt första minne av att jag hörde den här skivan var i en frisörsalong på Östra Storgatan i Jönköping. Med andra ord skulle man därmed kunna klassa Flash and the Pan som hissmusik från 80-talets.
Om det vore så enkelt...
Om det vore så enkelt...
Eller att Flash And the Pan aldrig skulle sett dagens ljus om inte Young och Vanda en gång i forntiden varit med och lirat i legendariska 60-talsgänget Easybeats. Jo, det var de båda som skrev Friday On My Mind.
Blir det enklare av det?
Nja, jag tror Flash And The Pans framgångar var en kombination av allt det där. Känslan för läcker melodiös 60-talspop fanns där. Känslan för vad som gällde i början av 80-talet fanns där också. Young hade producerat ett antal av AC/DC:s album.
För det tredje dök Flash And The Pan upp vid alldeles rätt tidpunkt. I svallet efter nya vågen, en tid när i princip allt var helt okej...till och med att göra halvt om halvt syntetisk pop med dragning åt den brittiska synthpopen.
Nu är så klart Lights In The Night, som är gruppens andra LP, betydligt bättre än det mesta av den samtida synthpopen. Young och Vanda gjorde smarta melodier med en synnerligen egensinnig twist. Referenserna till 60-talspopen gör så klart också mycket.
Under avdelningen ”skojig trivia” borde jag väl också lägga till att skivans svarta omslag gömmer en hemlighet. Under den till synes bakelitsvarta ytan döljer sig nämligen en bild. Tittar man noga och i rätt ljus ser man att det är den australiska omslagsbilden till debutplattan.
Nr: 150/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar