Oz Rock III – Del 1
Man kan ju fundera över varför det aldrig snackas om Paul Kellys första plattor. Den enklaste förklaringen är väl kanske att inte så många hört dem...
PAUL KELLY & THE DOTS – TALK – 1981
När australiensaren Paul Kelly i slutet av 80-talet började sälja skivor även i Sverige fanns det en och annan framsynt skivhandlare som plockade hem också hans tidiga album, från början av 80-talet då han spelade ihop med The Dots och lirade rätt sjysst pubrock, framodlad på lokala pubar i Melbourne.
Den första skivan hette Talk och kom ut 1981. Jag köpte den hos Peter på Vinyl Mania och tvekade inte en sekund när jag såg den.
Jag har aldrig ångrat det köpet, även om det ska erkännas att jag inte spelar den där skivan särskilt ofta. Det borde jag kanske göra. Talk är en riktigt bra rockplatta med flera tuffa och smarta rockers.
Skivan är producerad av Jo Jo Zep (Joe Camillieri), som själv spelade hyfsat kul pubrock på den tiden. Kelly tog säkert en hel del intryck av det. För det här är en platta i stil med stora brittiska pubrockband som Rockpile och lite Brinsley Schwartz, men med rätt mycket touch från Down Under, om man säger så.
Recognition och halvreggarelåten Billy Baxter blev mindre singelhits i Australien, även om de nog aldrig spelades i vår del av världen. De är väl okej.
Men för egen del gillar jag rockiga Promise Not To Tell och The Lowdown bäst. Talk är en kul skiva att ha. Mycket för att den skiljer sig rätt ordentligt från det Paul Kelly gjorde senare.
Nr: 738/2222
Man kan ju fundera över varför det aldrig snackas om Paul Kellys första plattor. Den enklaste förklaringen är väl kanske att inte så många hört dem...
PAUL KELLY & THE DOTS – TALK – 1981
När australiensaren Paul Kelly i slutet av 80-talet började sälja skivor även i Sverige fanns det en och annan framsynt skivhandlare som plockade hem också hans tidiga album, från början av 80-talet då han spelade ihop med The Dots och lirade rätt sjysst pubrock, framodlad på lokala pubar i Melbourne.
Jag har aldrig ångrat det köpet, även om det ska erkännas att jag inte spelar den där skivan särskilt ofta. Det borde jag kanske göra. Talk är en riktigt bra rockplatta med flera tuffa och smarta rockers.
Skivan är producerad av Jo Jo Zep (Joe Camillieri), som själv spelade hyfsat kul pubrock på den tiden. Kelly tog säkert en hel del intryck av det. För det här är en platta i stil med stora brittiska pubrockband som Rockpile och lite Brinsley Schwartz, men med rätt mycket touch från Down Under, om man säger så.
Recognition och halvreggarelåten Billy Baxter blev mindre singelhits i Australien, även om de nog aldrig spelades i vår del av världen. De är väl okej.
Men för egen del gillar jag rockiga Promise Not To Tell och The Lowdown bäst. Talk är en kul skiva att ha. Mycket för att den skiljer sig rätt ordentligt från det Paul Kelly gjorde senare.
Nr: 738/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar