Världen behöver mer The Moodists

Oz Rock IV – Del 3

Nu blir det tyngre grejer...rent mentalt menar jag då. Det här är ett dystert gäng.

THE MOODISTS – THIRSTY´S CALLING - 1984

Världen behöver mer The Moodists, sa nån jag känner. Tvärsäker var han. Jag var inte lika övertygad. Men va tusan, det kanske behövs mer av The Moodists? Om man står ut med domedagsprofeter som Joy Division och Television...varför skulle man då inte klara av The Moodists..?

Nu är The Moodists knappast nåt vanligt popband från början av 80-talet. Eller vanligt är nog fel. Då var såna här depressiva, hålögda poeter med en elgitarr något av det som var mest inne.

Det började nog med Television och Marquee Moon...och sen dök de här postpunkbanden upp, det ena skummare än det andra.

The Moodists var ett australiskt band som flyttade till Europa och naturligtvis hamnade i London, där deras skrapiga rock med ylande gitarrer stämda i moll, melankoliska texter och målade ögonbryn togs emot med öppna armar.

Thirsty´s Calling är gruppens första fullängdare...och enda. The Moodists gjorde dessutom ett par mini-album (vilket också var allra högsta mode i början av 80-talet. Varenda band skulle göra minst en sån platta...).

Thirsty´s Calling kräver ett visst mått av tålamod och ett synnerligen mörklagt medvetande. New wave-goth skulle jag kunna tänka mig att kalla musikstilen. Det är nervöst, lättretligt och elakt, men fascinerande att lyssna på. Det är lätt att sugas in i The Moodists kalla, cyniska värld.

Så varför inte. Det är klart det behövs mer The Moodists...

Nr: 1437/2222