TRIUMVIRAT – OLD LOVES DIE HARD - 1976
Det finns många olika åsikter om Triumvirats album Old Loves Die Hard. Det finns kännare som menar att skivan är ett riktigt nedköp, mycket beroende på att denna tyska grupp här skaffat sig en brittisk sångare.
Men det finns också dem som tycker precis tvärtom; att det är ett lysande progressivt rockalbum fullt av läckra nummer.
Jag har ännu inte hört Triumvirats omtalade storverk Spartacus, som experterna alltid hänvisar till, så jag får kanske anledning att ompröva det här.
Men jag tycker nog att Old Loves Die Hard är en fantastiskt rolig skiva att lyssna på. Tyska Triumvirat har ofta jämförts med Emerson Lake & Palmer, mycket beroende på pianisten och keyboardisten Jurgen Fritz. Och nu ställer jag mig upp och applåderar! Han är grym!
Likheten med ELP är av den anledningen slående, men jag kan inte låta bli att också ställa Triumvirat på samma hylla som King Crimson och Genesis tidiga album.
Här ligger Triumvirat inte alls långt från Peter Gabriels Genesis. De där små fräcka och oväntade vändningarna, de märkliga vägar melodierna tar och en sångare som låter nästan otäckt lik Gabriel, gör att Old Loves Die Hard är ett album jag gärna spelar flera gånger i rad.
Inledningen med I Believe tycker åtminstone jag är riktigt läcker, även om den i jämförelse med övriga delar nästan kan ses som en vanlig poplåt. Som helhet är detta en mycket bra LP-skiva.
Nr: 357/2222
Den skiva jag har är en amerikansk reissue på Capitol, därav det annorlunda omslaget jämfört med originalet.
Det finns många olika åsikter om Triumvirats album Old Loves Die Hard. Det finns kännare som menar att skivan är ett riktigt nedköp, mycket beroende på att denna tyska grupp här skaffat sig en brittisk sångare.
Men jag tycker nog att Old Loves Die Hard är en fantastiskt rolig skiva att lyssna på. Tyska Triumvirat har ofta jämförts med Emerson Lake & Palmer, mycket beroende på pianisten och keyboardisten Jurgen Fritz. Och nu ställer jag mig upp och applåderar! Han är grym!
Här ligger Triumvirat inte alls långt från Peter Gabriels Genesis. De där små fräcka och oväntade vändningarna, de märkliga vägar melodierna tar och en sångare som låter nästan otäckt lik Gabriel, gör att Old Loves Die Hard är ett album jag gärna spelar flera gånger i rad.
Inledningen med I Believe tycker åtminstone jag är riktigt läcker, även om den i jämförelse med övriga delar nästan kan ses som en vanlig poplåt. Som helhet är detta en mycket bra LP-skiva.
Nr: 357/2222
Den skiva jag har är en amerikansk reissue på Capitol, därav det annorlunda omslaget jämfört med originalet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar