RACING CARS – BRING ON THE NIGHT – 1978
Jag kan inte komma på nån anledning att man ska springa benen av sig efter en LP med Racing Cars. Möjligtvis skulle väl nån som bara älskar den där balladplattan Nazareth gav ut nån gång på 80-talet gå igång på det här. Sångaren Gareth Moritimer låter i sina bästa stunder nämligen lite som Dan McCafferty.
Är det därför jag har den här skivan?
Kanske...jag kommer inte ihåg...bara vet att det står här...
Men tänk då ett Nazareth där de glömt Manny Charlton kvar på ett hotellrum eller nåt sånt. Gitarristen i Racing Cars, Ray Ennis, är inte alls lika elak.
Det hjälper inte ens att han en gång i tiden var med i gamla merseybeatgänget Swinging Blue Jeans. Han är för snäll. Det var kanske därför han kallades för Alice? Racing Cars saknar en Manny. Så enkelt är det.
Men jag ska inte vara för taskig mot de här waelsarna, även om de kanske inte hör till de mest berömda brittiska 70-talsbanden. De kan sin grej och gör det väldigt snyggt.
De lirar trevliga popballader med rötterna i den brittiska 60-talspopen...och så försöker de tuffa till sig lite ibland...
Jag kan tänka mig att deras motsvarighet i Sverige skulle kunna vara ett lite ruffigare svensktoppsband, typ...om det finns...
Racing Cars hade sin storhetstid 1977, då de fick sin (vad jag vet) enda hitlistelåt, Do They Shoot Horses, Don´t They? Bring On The Night blev den sista LP:n innan bandet gav upp.
Nr: 2035/2222
Jag kan inte komma på nån anledning att man ska springa benen av sig efter en LP med Racing Cars. Möjligtvis skulle väl nån som bara älskar den där balladplattan Nazareth gav ut nån gång på 80-talet gå igång på det här. Sångaren Gareth Moritimer låter i sina bästa stunder nämligen lite som Dan McCafferty.
Men tänk då ett Nazareth där de glömt Manny Charlton kvar på ett hotellrum eller nåt sånt. Gitarristen i Racing Cars, Ray Ennis, är inte alls lika elak.
Det hjälper inte ens att han en gång i tiden var med i gamla merseybeatgänget Swinging Blue Jeans. Han är för snäll. Det var kanske därför han kallades för Alice? Racing Cars saknar en Manny. Så enkelt är det.
De lirar trevliga popballader med rötterna i den brittiska 60-talspopen...och så försöker de tuffa till sig lite ibland...
Jag kan tänka mig att deras motsvarighet i Sverige skulle kunna vara ett lite ruffigare svensktoppsband, typ...om det finns...
Racing Cars hade sin storhetstid 1977, då de fick sin (vad jag vet) enda hitlistelåt, Do They Shoot Horses, Don´t They? Bring On The Night blev den sista LP:n innan bandet gav upp.
Nr: 2035/2222
Det finns strängt taget en till, "Love blind" från 1981, fast den är utgiven under namnet Morty & The Racing Cars. En inte alltför rolig historia. Men den här och deras bägge tidigare gillar jag rätt mycket. Han har fin röst, den gode Morty. Och vill du höra dem låta rejält tuffare kan du kolla in plattan "Women and children first" med Ancient Grease - mer eller mindre samma band.
SvaraRaderaJag tackar för tipset!
SvaraRadera