BASSE WICKMAN – RHYTHM OF THE WEST - 1977
Av någon anledning råkade den här LP:n hamna på skivtallriken, Rhythm Of The West med Basse Wickman. Jag har nog inte spelat den på 25 år, om det räcker. Det är en gammal skiva, en av Basses tidigare saker, från 1977.
Det måste ha varit ett jävla år rent ut sagt att ge ut en sån här skiva. Det första jag kommer att tänka på när jag hör -77 är Sex Pistols, Clash och Ramones.
Det var ju det stora året för punken och där allt annat på något sätt hamnade i skymundan. Den här skivan också, i alla fall i min lilla värld, som på den tiden innebar halvhjärtade gymnasiestudier...
Basse Wickmans skivor hörde inte till de plattor det snackades om i uppehållsrummet i PB:s källare, så LP:n hamnade inte i min samling förrän några år senare (närmare bestämt veckan efter jag hört Sailing Down The Years, 1981).
Rhythm Of The West är knappast en av de där Basse-plattorna man ser särskilt ofta nu för tiden heller.
Men det spelar ingen roll. Jag gillar den här skivan fortfarande upptäckte jag nu. När jag skriver det här har den snurrat i minst ett par dagar på tallriken, och det är väldigt mycket för min del.
Förmodligen för att jag smälter lite extra för det där finstämda och spröda, de små läckra melodierna och de ganska enkla arrangemangen.
Skulle du råka få syn på Rhythm Of The West i nån secondhandaffär tycker jag du ska slå till. Det är bra - för att inte säga alldeles lysande - svensk pop (på engelska) från det sena 70-talet.
Men absolut inte publikfriande eller någon slags hitlisteskval. Bara skön musik att lyssna på helt enkelt.
Nr: 1457/2222
Av någon anledning råkade den här LP:n hamna på skivtallriken, Rhythm Of The West med Basse Wickman. Jag har nog inte spelat den på 25 år, om det räcker. Det är en gammal skiva, en av Basses tidigare saker, från 1977.
Det måste ha varit ett jävla år rent ut sagt att ge ut en sån här skiva. Det första jag kommer att tänka på när jag hör -77 är Sex Pistols, Clash och Ramones.
Det var ju det stora året för punken och där allt annat på något sätt hamnade i skymundan. Den här skivan också, i alla fall i min lilla värld, som på den tiden innebar halvhjärtade gymnasiestudier...
Basse Wickmans skivor hörde inte till de plattor det snackades om i uppehållsrummet i PB:s källare, så LP:n hamnade inte i min samling förrän några år senare (närmare bestämt veckan efter jag hört Sailing Down The Years, 1981).
Rhythm Of The West är knappast en av de där Basse-plattorna man ser särskilt ofta nu för tiden heller.
Men det spelar ingen roll. Jag gillar den här skivan fortfarande upptäckte jag nu. När jag skriver det här har den snurrat i minst ett par dagar på tallriken, och det är väldigt mycket för min del.
Förmodligen för att jag smälter lite extra för det där finstämda och spröda, de små läckra melodierna och de ganska enkla arrangemangen.
Skulle du råka få syn på Rhythm Of The West i nån secondhandaffär tycker jag du ska slå till. Det är bra - för att inte säga alldeles lysande - svensk pop (på engelska) från det sena 70-talet.
Men absolut inte publikfriande eller någon slags hitlisteskval. Bara skön musik att lyssna på helt enkelt.
Nr: 1457/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar